Den här sången skrevs av Carl Boberg 1885. Det är en av världens mest spridda andliga sånger, och den är otroligt populär i många olika länder.

1. O store Gud, när jag den verld beskådar Som du har skapat med ditt allmaktsord, Hur der din visdom leder lifvets trådar, Och alla väsen mättas vid ditt bord;

|: Då brister själen
ut i lofsångsljud:
O store Gud!
O store Gud! :|

  1. När jag betraktar
    himlens höga under,
    Der gyllne verldsskepp
    plöja etern blå,
    Och sol och måne
    mäta tidens stunder
    Och vexla om,
    som tvänne klockor gå;

|: Då brister själen
ut i lofsångsljud:
O store Gud!
O store Gud! :|

  1. När jag hör åskans
    röst i stormen brusa
    Och blixtens klingor
    springa fram ur skyn,
    När regnets kalla,
    friska vindar susa
    Och löftets båge
    glänser för min syn;

|: Då brister själen
ut i lofsångsljud:
O store Gud!
O store Gud! :|

  1. När vestanvindar
    susa öfver fälten,
    När blommor dofta
    omkring källans strand,
    När trastar drilla
    i de gröna tälten
    Ur furuskogens
    tysta, dunkla rand;

|: Då brister själen
ut i lofsångsljud:
O store Gud!
O store Gud! :|

  1. När jag i bibeln
    skådar alla under,
    Som Herren gjort
    sen förste Adams tid,
    Hur nådefull
    han varit alla stunder
    Och hjälpt sitt folk
    ur lifvets synd och strid;

|: Då brister själen
ut i lofsångsljud:
O store Gud!
O store Gud! :|

  1. När jag hör dårar
    i sin dårskaps dimma
    Förneka Gud
    och håna hvad han sagt,
    Men ser likväl,
    att de hans hjälp förnimma
    Och uppehållas
    af hans nåd och makt;

|: Då brister själen
ut i lofsångsljud:
O store Gud!
O store Gud! :|

  1. Och när jag ser
    hans bild till jorden sväfva
    Och göra väl
    och hjälpa öfverallt,
    När jag ser satan
    fly och döden bäfva
    För Herren i
    förklarad korsgestalt:

|: Då brister själen
ut i lofsångsljud:
O store Gud!
O store Gud! :|

  1. När tryckt af syndens
    skuld jag faller neder
    Vid nådens tron
    och ber om nåd och frid
    Och han min själ
    på rätta vägen leder
    Och frälsar mig
    från all min synd och strid;

|: Då brister själen
ut i lofsångsljud:
O store Gud!
O store Gud! :|

  1. När slutligt alla
    tidens höljen falla,
    Och i åskådning
    byter sig min tro,
    Och evighetens
    klara klockor kalla
    Min frälsta ande
    till dess sabbatsro;

|: Då brister själen
ut i lofsångsljud
Tack, gode Gud!
Tack, gode Gud! :|