Den här sången skrevs av Carl Boberg 1885. Det är en av världens mest spridda andliga sånger, och den är otroligt populär i många olika länder.

1. O store Gud, när jag den verld beskådar Som du har skapat med ditt allmaktsord, Hur der din visdom leder lifvets trådar, Och alla väsen mättas vid ditt bord;

|: Då brister själen ut i lofsångsljud: O store Gud! O store Gud! :|

  1. När jag betraktar himlens höga under, Der gyllne verldsskepp plöja etern blå, Och sol och måne mäta tidens stunder Och vexla om, som tvänne klockor gå;

|: Då brister själen ut i lofsångsljud: O store Gud! O store Gud! :|

  1. När jag hör åskans röst i stormen brusa Och blixtens klingor springa fram ur skyn, När regnets kalla, friska vindar susa Och löftets båge glänser för min syn;

|: Då brister själen ut i lofsångsljud: O store Gud! O store Gud! :|

  1. När vestanvindar susa öfver fälten, När blommor dofta omkring källans strand, När trastar drilla i de gröna tälten Ur furuskogens tysta, dunkla rand;

|: Då brister själen ut i lofsångsljud: O store Gud! O store Gud! :|

  1. När jag i bibeln skådar alla under, Som Herren gjort sen förste Adams tid, Hur nådefull han varit alla stunder Och hjälpt sitt folk ur lifvets synd och strid;

|: Då brister själen ut i lofsångsljud: O store Gud! O store Gud! :|

  1. När jag hör dårar i sin dårskaps dimma Förneka Gud och håna hvad han sagt, Men ser likväl, att de hans hjälp förnimma Och uppehållas af hans nåd och makt;

|: Då brister själen ut i lofsångsljud: O store Gud! O store Gud! :|

  1. Och när jag ser hans bild till jorden sväfva Och göra väl och hjälpa öfverallt, När jag ser satan fly och döden bäfva För Herren i förklarad korsgestalt:

|: Då brister själen ut i lofsångsljud: O store Gud! O store Gud! :|

  1. När tryckt af syndens skuld jag faller neder Vid nådens tron och ber om nåd och frid Och han min själ på rätta vägen leder Och frälsar mig från all min synd och strid;

|: Då brister själen ut i lofsångsljud: O store Gud! O store Gud! :|

  1. När slutligt alla tidens höljen falla, Och i åskådning byter sig min tro, Och evighetens klara klockor kalla Min frälsta ande till dess sabbatsro;

|: Då brister själen ut i lofsångsljud Tack, gode Gud! Tack, gode Gud! :|