Jesus Kristus har kallat dig och mig till att vara hans lärjungar. Du är kallad. Frågan är om du är beredd att betala det pris som lärjungaskapet innebär? Efter att ha läst denna predikan så tror jag att du kan svara på den frågan.

Låt oss läsa ur Matteus 8:19:

Då kom en skriftlärd fram och sade till honom: "Mästare, jag vill följa dig, vart du än går." Jesus sade till honom: "Rävarna har lyor och himlens fåglar har bon, men Människosonen har inget att vila huvudet mot."

Människosonen har inget av vila huvudet emot — budskapet är tydligt. Lärjungaskapet innebär ej en dans på rosor. Det handlar om försakelse, att mista sitt liv för Jesu skull, ofta i bokstavlig bemärkelse. Det var det som Jesus ville inskärpa för denne skriftlärde. Jesus såg nämligen rakt in i denne mans hjärta. Han sade att han ville följa Jesus, men det som han egentligen ville var att få den kraft, den smörjelse och och den populäritet som Jesus hade. Några verser innan läser vi nämligen om att Jesus "botade alla sjuka" (Matt 8:16). Det är inte så konstigt att människor längtar efter något sådant! Men börja du med att följa honom i din dagliga vandring, så skall du se att den sortens tjänst kommer när du är redo för det.

Gud prövar hjärtan och njurar

Jesus såg mannens motiv. Han såg, att mannen inte var ödmjuk inför Gud, och fattig i anden (Matt 5:3). Han var högmodig och stolt, och ville inte alls följa Jesus. Det märker vi när vi ser mannens reaktion på det som Jesus sade. Faktiskt så försvinner han helt bort ur bibeln. Han kommer inte tillbaka. Så är det med många människor idag. När de får höra, vad Jesus kräver av dem, så säger de "Jasså, var det såpass. Då är det där inte något för mig." Och så går de iväg och fortsätter leva sitt liv, till synes oberörda. Men det som det egentligen handlar om, är att de i sitt hjärta är stolta, högmodiga och upproriska emot Gud, precis så som folket i Sodom och Gomorra var (Hes 16:49). Om du har läst din bibel, så vet du att folket där fick ta straffet för sin villfarelse och ondska, genom att HERREN lät eld och svavel regna ner över dem. Det är Guds rättfärdiga dom över synden. Antingen så tar du på dig den, eller så tar någon annan — Jesus Kristus — det.

Är Gud partisk?

Om du har läst Nya Testamentet så kanske du har tänkt på en sak, att Jesus faktiskt behandlar människor oerhört olika. En del människor kallar han för djävulens barn (Joh 8:44), vilket de ju också var. Men jämför detta, med hur han behandlade kvinnan vid brunnen! (Joh 4:7) Skillnaden är, minst sagt, stor. Är Jesus partisk? Nej, självklart inte. Han ger var människa precis vad hon behöver — lagens fulla stränghet till den som är obotfärdig och hård i sitt hjärta, och evangeliets mjuka balsam för vår invärtes människa till den som blivit liten inför Gud, ödmjuk och svag, och som vet att i henne finns inget som förtjänar att älskas. I henne finns inget som gör henne förtjänt av Guds ingripande. I henne finns bara synd, ondska och mörker. Hon är i avsaknad av härligheten ifrån Gud (Rom 3:10). Hon kan rentav ha blivit såpass väckt i sitt samvete, att hon börjat längta efter denna härlighet.

Jag är övertygad om att detta är precis hur situation var med den samaritiska kvinnan. Visst hade hon många problem i sitt liv, och om du läser kapitel 4 i Johannes evangelium så ser du att Jesus konfronterar detta. Men märk hennes reaktion! "Herre, jag märker att du är en profet" (Joh 4:19). Inte riktigt samma som fariseerna som plockade upp stenar för att låta stena honom. Däremot var hon inte född på nytt, liksom alla andra människor på denna tid. Men det är en annan sak. Ändå, så hade Guds Ande fått tag på henne. Det ser du också i vers 29: "Han kanske är Messias". Som sagt, hon var alls icke född på nytt, men jag är övertygad om att denna kvinna senare blev frälst och kom till insikt om sanningen.

Guds godhet för oss till omvändelse

Det står i Rom 2:4, att det är Guds godhet som för oss till omvändelse. Endast lagens förkunnelse, i sin fulla stränghet där syndens lön verkligen är och förblir döden, kan inte frälsa en människa. Det kan endast göra henne förtvivlad och föra henne in i fördömelse. Men det är också ett av lagens syften. Ett annat är att bevara människorna för köttets ondska. Utan lagar så skule människornas ondska kunna flöda fritt, och det skulle inte finnas någon hejd på hur förskräckligt samhället skulle vara. Därför står det skrivet, att överheten är en Guds tjänare som bär Hans svärd (Rom 13). Men det är en annan predikan.

Guds godhet, den uppenbaras i Kristus Jesus. När du blivit förödmjukad och liten inför Gud, när du sett att du i dig själv är inget annat än en förbannad syndare som förtjänar att grillas och flamberas i helvetets eviga eld, då är du redo att ta emot evangeliets budskap: Gud själv kom hit till jorden genom att låta jungfrun bli havande, precis som profeten Jesaja hade profeterat om hundratals år tidigare (Jes 7:14). Gud håller alltid sitt Ord.

Detta barn växte upp, och gick runt och undervisade människor om Guds rike och dess principer. Han botade de sjuka och gjorde väl. Men inget av detta var lika viktigt som själva kärnan i det han hade kommit för att göra — nämligen att vara ett offerlamm som försonade människorna med den Fader som de själva hade gått bort ifrån. Jesus kom för att ställa saker till rätta, och för att föra människan tillbaka in i rätt förhållande till Gud. Detta gjorde han inte genom att blunda för problemet, utan genom att själv ta på sig problemet. Han tog på sig vår synd, våra överträdelser, vår fallna natur. Alltihopa. Han tog på sig våra sjukdomar, vår fattigdom, våra depressioner, vår brist och vår skröplighet. Jag skall avsluta den här predikan med ett citat från Martin Luther (ur Galatebrevskommentaren på versen 3:13: "Kristus friköpte oss från lagens förbannelse, när han blev en förbannelse i vårt ställe. Det står skrivet: Förbannad är var och en som är upphängd på trä."):

Paulus säger inte att Kristus blev gjord till en förbannelse för sig själv. Betoningen är på de tre orden "i vårt ställe". Kristus är själv oskyldig. I sig själv, förtjänade Han inte att hängas för något brott Han själv begått. Men på grund av att Kristus tog syndares plats, så hängdes Han som vilken förbrytare som helst. Mose lag lämnar inga kryphål. Den säger att en överträdare skall hängas. Vilka är de andra syndarna? Det är vi. Men Kristus tog alla våra synder och dog för dem på Korset. "[Han] blev räknad bland förbrytare, han som bar de mångas synd och trädde in i överträdarnas ställe." (Jes 53:12)

Alla tidigare profeter hade sagt att Kristus skulle bli den största överträdare, mördare, hora, tjuv, hädare som någonsin fanns eller kunde finnas på jorden. När Han tog hela världens synder på sig själv, så var Kristus inte längre en oskyldig person. Han var en syndare som bar Pauli synder, Paulus som var en hädare; han bar Petrus synder, Petrus som förnekade Kristus; han bar Davids synder, David som begick äktenskapsbrott och mord, och gav hedningarna tillfälle att skratta åt Herren. Kort och gott, Kristus blev anklagad med alla människors synder, så att Han skulle betala för dem med sitt eget blod. Förbannelsen slog Honom. Lagen fann honom bland syndare. Han var inte bara i syndares sällskap. Han hade gått så långt som att investera sig själv med syndares kött och blod. Så lagen dömde och hängde Honom såsom en syndare.

Dem som felar och vill separera Kristus från oss syndare och hålla upp honom som en helig förebild, rånar i själva verket oss från vår allra största tröst. De missrepresenterar Honom som en hotande tyrann som är beredd att slakta oss vid minsta provokation.

Man säger mig att det är absurt och ondskefullt att kalla Guds Son för en förbannad syndare. Jag svarar: Om du förnekar att Han är en förbannad syndare, så tvingas du förneka att Kristus dog. Det är inte mindre absurt att säga, att Guds Son dog, än att säga att Guds Son var en syndare.

Johannes döparen kallade Honom "Guds lamm, som borttager världens synd" Såsom Guds fläckfria lamm, var Kristus personligen oskyldig. Men på grund av att Han tog världens synder så blev han nersmutsad med världens syndfullhet. Vilka synder jag, du, alla av oss än har begått eller kommer att begå, så är de Kristi synder som om Han själv hade begått dem. Våra synder måste vara Kristi synder om vi inte skall gå evigt förlorade.

Jesaja säger om Kristus: "All vår skuld lade HERREN på honom" Vi har ingen rätt att minimera kraften i detta uttalande. Gud roar inte sig själv med ordvändningar. Vilken tröst det är för en kristen att veta att Kristus är helt och hållet övertäckt med mina synder, dina synder och hela världens synder!