Vi säger ofta att Gud är god. Men något som också är viktigt att betona, är att människan är ond, och i behov av försoning med sin Skapare. Om vi glömmer det, så glömmer vi nämligen själva förutsättningen och behovet av frälsningen i Jesus Kristus.

Människans ondska I 1 Mos 6:5 står det så här:

Och HERREN såg att människornas ondska var stor på jorden och att deras hjärtans alla tankar och avsikter ständigt var alltigenom onda.

Inte så bra situation, med andra ord. Vilka ord egentligen! Deras (våra) hjärtans alla tankar och avsikter var ständigt alltigenom onda. Inte minsta uns godhet fanns (och finns) i människan. Det är kanske inte ett budskap som vi tycker om att höra, men Gud kommer upprepa det så ofta vi behöver höra det. Vad det handlar om är nämligen att vi behöver få komma till den punkt då vi är tysta och ödmjuka inför Gud, och ser att vi står i ett förhållande av skuld och fattigdom inför honom. Då kan vi nämligen gå vidare till nästa punkt:

Guds godhet Trots människans avfall ifrån den levande Gudens vägar och trots all hennes ondska (eller rättare sagt på grund av hennes ondska) så sände Gud sin egen Son, det allra bästa han hade, till den här jorden för att ta itu med människans problem. Han skonade inte sin egen son, som han älskade så djupt. Han lät honom bli vår syndabock, vårt offerlamm, och ta på sig vår synd, vår ondska, vårt mörker. Han blev gjord till synd, förbannelse och andlig död. Han blev fullständigt och totalt utlämnad av Gud, så till den milda grad att han ropade ut "Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig!" (Matt 27:46). Han blev det inte på grund av något som han själv hade gjort, ty han var fullkomligt ren. Nej, min vän, han blev det för att du och jag skulle bli försonade och få en rätt ställning med Gud. Han blev gjord till synd, för att vi skulle bli gjorda till Guds rättfärdighet (2 Kor 5:21), till Guds renhet, till Guds helighet. Detta är det som kallas för det saliga bytet ? att Guds Son låter sig bli gjord till mörker för att vi skall få bli gjorda till ljus i honom. Halleluja!

Människan har alltså genom Jesu Kristi död fått en rätt ställning till Fadern. Men bara för att Jesus har gjort det, så betyder det inte att alla människor automatiskt kommer till himlen. Man skulle kunna säga som så, att Gud älskar världen i Kristus. Utanför Kristus finns inget hopp om frälsning. Där finns bara Guds vrede och dom. Därför heter det, att "Herrens namn [Jesus Kristus] är ett starkt torn, den rättfärdige skyndar dit och får skydd" (Ords 18:10). Var och en som åkallar Hans namn, som gör anspråk på Hans död för sin egen personliga synd, blir frälst ? av nåd, genom tro, på Hans ställföreträdande död. Amen.