En av principerna i Guds rike, som vid första anblick kan verka märklig och svår att acceptera, är uppenbarelsen om nåden allena, denna evangeliska grundbult och fundament. Men det beror enbart på syndens makt över våra sinnen och på vår köttsliga böjelse och längtan att vara fria och oberoende, och en vilja att ha förtjänat den position som vi har.

Låt oss börja med att läsa ur Apostlagärningarna. Bakgrunden är att Petrus har sänts ut från församlingen i Jerusalem till Samarien, eftersom Samarien hade börjat ta emot Guds Ord. I Samarien fanns en man som hette Simon, som var en trollkarl. Det står att han kom till tro, men något stod inte rätt till riktigt ändå: \ \

När Simon såg att Anden gavs genom apostlarnas handpåläggning, kom han till dem med pengar och sade: "Ge också mig denna kraft, så att den jag lägger händerna på får den helige Ande." Petrus sade till honom: "Till fördärvet med dig och dina pengar, eftersom du menar att Guds gåva kan köpas för pengar." (Apg 8:18-20)

\ \ Orsaken till Petri reaktion\ \ Varför blev Petrus så upprörd? Kom han i köttet? Nej, jag är övertygad om att han blev upprörd i den helige Ande, att han blev uppfylld av det som brukar kallas för "helig vrede". En vrede som inte har till syfte att skada, utan till att bygga upp — men också att bryta ner det i en människas liv som inte är planterat där av Gud, utan av en fiende (Matt 13:27-28). Denna vrede är alltså inte ond, som köttets vrede, den vrede som slår sönder tallrikar, smäller i dörrar, bryter ner relationer mellan människor och så vidare, utan tvärtom god. Men för den som inte lärt känna skillnaden så kan det hända att man misstar Guds goda, heliga vrede med köttets och världens vrede.

Anledningen till att Petrus fylldes av denna vrede, var för att han hade förstått denna viktiga sanning, att Gud ger sig själv, sina gåvor och sina välsignelser enbart av nåd och aldrig någonsin på grund av något som människan själv har presterat eller betalat för. Paulus beskriver denna viktiga skillnad, mellan Guds nåd och människans gärningar på detta sätt:\ \

Men om det var av nåd, så var det inte på grund av gärningar, annars vore nåden inte längre nåd. (Rom 11:6)

\ \ Slutsatsen är alltså, att Guds nåd och människans gärningar under inga omständigheter kan sammablandas; resultatet blir i så fall en märklig sammanblandning av lag och evangelium som riskerar att helt tappa sin kraft. Kraften ligger nämligen i just detta, att frälsningen är helt och fullkomligt Guds gärning som han utför på grund av sin nåd, i Jesus Kristus. En frälsning som inte är helt och hållet utförd av Gud är något helt annat än de "glada nyheter" som Bibeln vittnar om för oss. Glöm aldrig detta.\ \ Det är fullbordat\ Varför är det så viktigt, frågar du? Jo, det handlar om detta enkla faktum: Gud delar inte sin ära med någon, allra minst människan. Vi brukar sjunga sånger om detta, att Gud är värd all ära. Men vad det faktiskt innebär i praktiken, det är att vi är värda ingen ära. Vad vår frälsning beträffar, så är det inte vi som är subjekt utan det är Gud som frälser oss, Gud som helgar oss, Gud som fyller oss med sin helige Ande, Gud som ger oss andliga nådegåvor, Gud som avskiljer oss för tjänst åt honom, Gud som sänder ut oss i segerrik strid, ja, i korthet: Gud som fullbordar sitt goda verk i oss. Detta är en sanning som verkligen inte kan förkunnas alltför mycket, eftersom den för in människor i det som kallas Guds barns underbara frihet (Rom 8:21). Den frihet där man får "vila i nåden" och veta att man är ett Guds barn, inte för att man har gjort något själv, utan för att Gud har sänt sin egen Son till att dö för ens synder; och därtill sänt ut sitt Ord, sitt evangelium, i vilket han kallat mig till omvändelse och tro på Jesu fullbordade verk.

Det är hög tid, mina vänner, att vi återvänder till reformatorneras enkla kristendom, till Martin Luthers kristendom, och i förlängningen till Paulus och Petrus kristendom. De förstod, att människan är inte så betydelsefull som hon kanske vill ge sken av. Vi är inte centrum i universum. Men Gud har kallat och utvalt oss genom sin nåd, att gå ut i den här världen och bära mycket frukt för honom. Kom dock ihåg detta, att det är inte du som skall bära frukt i din egen kraft, utan det är Han, den helige Ande i dig, som skall bära frukt genom dig, när du överlåter dina händer och fötter, din kropp, att bli Kristi kropp. Må Gud ge oss nåd att förstå hur viktigt det är för Hans rikes upprättelse att vi förstår detta.