Den här predikan har jag legat och malt på i princip ända sedan jag blev frälst, dvs. för lite drygt ett år sedan. Eller rättare sagt, den har legat och malt i min ande, och väntat på att få komma ut. När jag precis var nyfrälst hade jag greppat en del av detta, men jag kunde verkligen inte uttrycka mig på ett elegant och bra sätt. Men detta tror jag är ändrat nu. Håll i dig!

Jag ska börja med att citera ett härligt bibelord, från Ef 5:32. "Denna hemlighet är stor - jag talar om Kristus och församlingen." Vad är det för en hemlighet? Kristus och församlingen? Det är väl inga konstigheter med det? Jo, läs några verser tidigare. I vers 25 så har den helige Ande genom Paulus sagt något märkligt: "Ni män, älska era hustrur, så som Kristus har älskat församlingen och offrat sig för den" Vad betyder detta? Är det bara mannen som ska älska hustrun, och inte tvärtom? Självklart inte, och bibeln pratar om kvinnans kärlek till mannen i bl.a. Tit 2:3-4. Men jag är ändå helt övertygad om att Gud försöker säga oss något här genom sin tjänare Paulus.

Det yttersta beviset på att man älskar någon är att man går i döden för vederbörande. Detta antyds i 1 Joh 3:16, men finns även uttryckligen sagt i Joh 15:13. Det är ju egentligen ganska självklart. Vårt liv är det enda vi verkligen har. När det är slut så är det slut. Går inte att få ett nytt. I den bemärkelsen får vi bara en chans.

Jesus bevisade sin kärlek för mig genom att han dog när jag var en syndare, säger Rom 5:8. Detta är ju en väl känd sanning egentligen, men det är just vad detta handlar om. Man skulle kunna uttrycka det som så här, och det är väl här en feminist skulle vilja slå något hårt i huvudet på mig, att Jesus gick in i en könsroll. Han såg att det fanns ett behov hos sin brud - hon hade synd i sitt liv, och behövde egentligen en "helrenovering". Som den gode make Jesus är så gick han in för att lösa det problem som uppenbarligen fanns i hans blivande makas liv. Låt mig ställa en fråga till dig. Hur många hustrur i den här världen skulle inte göra nästan vad som helst för att få en man som ställer upp och tar hand om henne? Som erbjuder sig att laga mat när hon är trött, som byter blöjorna på barnen när det behövs och som inte tycker att sitt TV-tittande är viktigare än att hjälpa barnen med läxläsning? Du som läser detta kanske tycker att jag har en gammaldags, rent stenåldersmässig kvinnosyn, och att lösningen på världens problem heter feminism, eller rättare sagt att bryta ner alla "sexistiska system" som finns, dvs. att upplösa könsrollerna. "De är ju mest bara till problem." Ja, det är sant att sådana könsroller som jag beskriver här, som jag är övertygad om är väldigt vanliga i den här världen, är ett stort problem, men jag är precis lika övertygad om att lösningen inte är att bryta ner allt vad könsroller heter - utan att komma in i de könsroller som Gud har skapat oss för!

Låter det förskräckligt? Jag är faktiskt ganska övertygad om att de flesta kvinnor i vår värld skulle bli väldigt glada med en man som är så som jag beskriver här - som är en verklig man helt enkelt, och inte något litet kryp som knappt klarar av att ta hand om sitt eget liv. Den mannen du letar efter finns, och han heter Jesus Kristus! Men vet du vad som är ännu mer fantastiskt? Det är att denne Jesus Kristus har kallat alla oss som är kristna män att älska våra hustruar på samma sätt som Jesus har älskat oss! Med en utgivande, osjälvisk kärlek. Inte något slags millimeterrättvisa, som går ut på att vi ska göra så lite i hushållet som möjligt för att vår fru inte ska slå oss, utan den fullständiga motsatsen. Hur mycket kan jag hjälpa min fru? Vad är det hon verkligen behöver? Hur kan jag fylla detta behov?

Detta ställer de flestas sätt att tänka på huvudet. Det vanligaste idag, enligt min erfarenhet, är antingen ett "jämställt" hem, där man mer eller mindre försökt upplösa könsrollerna, vilket i samtliga fall lett till kaos (Självklart håller inte personerna i fråga med om att detta är anledningen, men jag är helt övertygad om att Guds ord är sant även här. Faktum är att Petrus går så pass långt att han säger att om vi inte förstår hur vi ska behandla vår hustru så kommer våra böner att bli hindrade! 1 Pet 3:7). Den andra extremen är den som jag beskrivit ovan. Man har gått in i några könsroller som inte är speciellt bibliska. Man har å ena sidan förstått att det står att kvinnan ska underordna sig mannen, men å andra sidan fullständigt missförstått vad det handlar om. Underordnande handlar inte om att du har fått en ny tjänare, som gör allt du ber henne om utan att blinka. Det må vara en traditionell uppfattning, men det är inte alls vad bibeln pratar om när den menar att kvinnan ska underordna sig mannen. Men det ska vi komma till lite senare.

Alltså: Män, älska era hustrur såsom Kristus har älskat er! Låt denna kärlek inte bara vara tomma ord, utan låt den övergå i konkret handling. Det är vad bibeln säger. Jesus stod inte bara och tittade på när han såg att människorna led. Nej, han grep in så kraftfullt han bara kunde. Han tog själv på sig konsekvenserna av deras överträdelse - synd, sjukdom, fattigdom, och så vidare. Men detta är en helt annan predikan än denna.

"Men", frågar du kanske dig, ", nu har du ju pratat mycket om mannens könsroll, och det låter ju bra att han ska älska sin hustru" (något som förmodligen de allra flesta människor skulle hålla med om, men få verkligen lever ut)", men vad har då kvinnan för uppgift här? Säger bibeln något om hennes roll?" Ja, absolut. Redan från början så pratar den om detta. Vi ska läsa lite ur bibelns berättelse om skapelsen (1 Mos 2:18): "HERREN Gud sade: "Det är inte bra för mannen att vara ensam. Jag skall göra en medhjälpare åt honom, en som är hans like."" Här ser vi direkt flera saker. 1) Kvinnan är skapad för att vara mannens medhjälpare. 2) Kvinnan är skapad för att vara lik honom. Eller med modernt språk, hon är lika mycket värd som mannen. Jesus har dött lika mycket för män som för kvinnor. Det talar Gal 3:28 om. "Här är inte jude eller grek, slav eller fri, man och kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus." Det finns en underbar gemenskap inom Kristi kropp, och den är inte beroende av om vi är män eller kvinnor, judar eller hedningar. Alla som har blivit födda på nytt tillhör denna gemenskap, och här finns det inga könsgivna roller. Men det är också en helt annan predikan.

"Men, är det inte väldigt tråkigt att bara vara skapad för någon annan?" Nej, varför skulle det vara det? Om du läser din bibel så ser du att även män är skapade för någon annan - Gud (1 Kor 11:7 m.fl). Det som jag tror är det verkliga problemet är att folk här lägger in en konstig, obiblisk skillnad. "Det är okej att vara till för Gud, men inte okej att vara till för en människa" Det hela grundar sig delvis i dåliga erfarenheter av könsroller, och underordnande i allmänhet för den delen. Men Gud vill bryta ditt beroende av dina erfarenheter. Hans ord är sant, även om du inte ännu sett det bli en verklighet i ditt liv!

Om jag säger, att den som kör för fort, eller felparkerar för den delen, syndar emot Gud, så skulle många nuförtiden tycka att jag är fullständigt vansinnig. Men det är faktiskt också vad bibeln säger klart och tydligt (Rom 13:2). De enda gånger du kan bryta mot lagen är när lagen hindrar dig från att följa Guds skrivna ord. "Man måste lyda Gud mer än människor" säger Petrus i Apg. Men han säger inte att man över huvud taget inte ska bry sig om att underordna sig människor. En sådan lära är nämligen fullständigt främmande den bibliska uppenbarelsen om Guds vilja för oss. Jesus uppmanade oss att betala skatt till Caesar - inte söka kullkasta Caesar. Det klarar faktiskt Gud själv om han vill (Dan 2:21).

På samma sätt så är det faktiskt synd emot Gud att inte vilja underordna sig sin make, eftersom Ef 5:22 säger att kvinnan ska underordna sig sin man såsom hon underordnar sig Herren. (Det är inte ett underordnande av kvinnor under män i allmänhet det handlar om, som vissa menar, utan just i äktenskapet). Det bottnar i rebelliskhet. "Jag ska minsann göra som jag själv vill! Du ska inte komma här och säga att någon annan ska bestämma vad jag ska göra!" Om du har en sådan inställning kommer du över huvud taget aldrig komma att kunna ett leva det underbara, överflödande liv som Gud har planerat för dig. Därför vill han bryta den hos alla er som läser det här just nu.

Det är inget konstigt eller fult i att underordna sig. Anledningen till att vi ibland inte vill det beror för det mesta på antingen dåliga erfarenheter, som jag tidigare nämnt, eller fruktan inför vad det kommer få för praktiska konsekvenser. Ärligt talat, man vill inte gärna säga "Okej, du får bestämma över mig. Jag gör som du vill." varken till Gud eller till människor. Man är rädd för att den man säger så till ska missbruka det förtroendet. Detta kan man se i väldigt många människor idag, både i världen men även bland avfälliga kristna. Man gör allt man kan för att försöka bortförklara Guds ord, eller tolka om det efter sina behov. Redan Satan på bibelns allra första sidor försökte så in tvivel hos människan på vad Gud faktiskt hade sagt: "Har Gud verkligen sagt..." (1 Mos 3:1). Idag har han ett helt gäng teologer från alla möjliga och omöjliga sammanhang på sin sida. Men oftast uttrycker man sig inte så tydligt, utan det är mer saker som i stil med "Men inte kan det väl tas så bokstavsligt." Detta kan gälla allt ifrån saker som att Jesus faktiskt sade att vi kan få allt vi ber om, till de mirakulösa händelserna i bibeln (Jungfrufödseln, uttåget ur Egypten, den bibliska skapelsen, et cetera). Allt detta har dock samma rot: Satan, ormen själv. Han hatar Gud, och Guds ord, eftersom han vet att det har makt att skapa tro i de som hör (Rom 10:14) - en tro som kan stoppa alla hans brinnade pilar emot oss (Ef 6:16).

Precis på samma sätt är det med underordnande - under Gud och människor. Djävulen hatar när människor verkligen tar Guds ord på allvar, och tror att han faktiskt menar vad han säger, så därför skickar han till oss en massa teologer som verkar ha som sin livs passion att försöka förneka så mycket som möjligt av Ordet. Men det har han inget för. Guds ord håller! Och Guds ord till dig som kvinna är faktiskt att du ska underordna dig din make. Inte för att du på något sätt skulle vara mindre värd, utan för att han vet att det är bäst för dig. Jag tror inte heller att jag går för långt om jag säger att lydnad till Guds ord, i detta fall och alla andra fall, för med sig välsignelser i oanat mått - både rent uppenbara, i form av kaos i familjen upphör, och även "dolda". Gud lönar det som sker i det fördolda, och underordnande sker i allra högsta grad i det fördolda. För underordnande betyder faktiskt inte riktigt det som du kanske tror. Det ser vi i 1 Pet 5:3. Ledarskap (som för övrigt är ett intressant ämne jag ska ta upp någon annan gång) handlar inte främst om att styra, diktera villkor, eller andra saker som man kanske kan se i en diktatur. Nej, det handlar om att vara ett föredöme. Man går före den man leder, helt enkelt, och tar ansvar för vart man går.

Jag sade nyss att underordnande sker i det fördolda, och vad jag menar med det kan sammanfattas i denna enkla mening: Lydnad och underordnande är två helt olika saker! De hör ihop, men de är inte samma sak.

Jesaja 1:19 säger att om vi "villigt lyder mig skall ni få njuta det goda i landet" (Bibel 2000). Du förstår, du kan vara hur lydig som helst, men samtidigt vara hur ovillig som helst! Jag ska ta ett exempel. När jag bodde hos mina föräldrar så ville de ibland (ganska sällan) att jag skulle hjälpa till med hushållet. Ibland när jag gjorde det så var jag väldigt ovillig, men jag gjorde det ändå. Vad betyder det? Jo, jag ville inte underordna mig den auktoritet som Gud faktiskt givit mina föräldrar. Nu är denna jämförelse lite haltande, eftersom relationen mellan förälder-barn är väldigt annorlunda mot relationen mellan två makar. Men jag tror ändå att du förstår min poäng. Underordnande handlar om villighet medan lydnad handlar om handling.

En del av er som är kvinnor och läser det här tänker nog, att ni skulle gärna underordna er en man som älskade er på det sätt som jag beskrivit i början, men era män är helt enkelt så förstockade att de bara inte går. De kanske inte ens är frälsta! Men då har jag ett underbart ord med ett löfte till dig. 1 Pet 3:1-2 säger att ditt underordnande till din man, ofrälst, avfällig eller helt enkelt okunnig som han uppenbarligen är eftersom han inte älskar dig på det sätt som Gud sagt åt honom, leder till att din man kan bli frälst, räddad, befriad! Är inte detta underbart? Jag tycker gott att du kan ställa dig upp och prisa Gud lite för detta!

Bibeln säger att hustrun ska underordna sig sin man på åtminstone tre ställen i Nya Testamentet (Ef 5:22, Kol 3:18 och 1 Pet 3:1-2 som jag nyss pratade om). Men ingenstans finns en vers där det står att hon ska lyda honom i allt. Det låter mer som en fanatisk form av Islam än biblisk kristendom. Kvinnan ska underordna sig sin man i allt (Ef 5:22), men hon ska sannerligen inte lyda honom i allt! Vad betyder då det? Jo, hon ska respektera att han är satt som familjens huvud (Ef 5:23), och prisa Gud för att hon faktiskt därigenom är befriad från det övergripande ansvaret, inför Gud, för familjen. Denna uppgift har Gud smort mannen till, och jag har sett flera familjer där detta inte funnits, där kvinnan gått och mått mycket dåligt på grund av detta. Hon har gått runt och oroat sig över sådant som Gud faktiskt inte håller henne ansvarig för. Istället borde hon tacka Gud för sin man, och prisa Honom för att han kommer vända nederlaget till seger! (Rom 8:37)

"Kvinnans plats är i hemmet" brukar en del (företrädesvis män som är soffpotatisar) säga, och då ofta med en nedsättande ton. På ett sätt har de rätt, men samtidigt hamnar man återigen helt fel i fanatisk Islam, där man förbjuder kvinnan att gå utanför sitt hem (så som det faktiskt är i Afghanistan). Vad menar jag med detta egentligen? Är jag en mansgris, trots allt? Nej, vänta lite så ska jag berätta vad det är jag pratar om.

Titus 2:5 säger att de äldre kvinnorna ska leva de yngre "att leva anständigt och rent, att vara husliga och goda och underordna sig sina män, så att Guds ord inte smädas." Här ser vi en intressant sak faktiskt, som jag har lagt märke till är en mycket klar verklighet. Du förstår, en kristen person som inte lever efter vad bibeln lär, är ett väldigt dåligt kristusbrev, ett väldigt dåligt vittnesbörd. Nu är inte det här ett budskap om fördömelse för dig som känner dig träffat, utan tvärtom en uppmaning om att vända om till det Ord som faktiskt frälser dig (2 Tim 3:15). Det är inte för sent. Jesus tar emot dig om du söker honom nu. Men var inte slapp och tänk att du kan ge Jesus en chans när du blir äldre. Idag är frälsningens dag! Gud älskar dig, men han tänker inte hålla på och dalta med dig! Skärp dig nu och ta Gud på allvar så lovar jag dig att ditt liv kommer bli fantastiskt mycket bättre än vad du någonsin kunnat drömma om.

I den engelska King James-översättningen så står det "keepers at home" där vi har "husliga", och det tycker jag är lite tydligare. Det är med andra ord inte helt fel att säga "kvinnans plats är i hemmet", men man får nog vara lite försiktig med vad man menar med det. Det betyder som redan sagts inte alls att kvinnan inte får gå utanför hemmet - du kan läsa exempel på alla möjliga fantastiska kvinnor i bibeln om du vill, varav Debora nog är den allra "starkaste" om man får använda ett sådant ord. Henne borde feministerna ta som sin älskling, om det inte vore för att de inte tycker speciellt mycket om Guds ord. :)

"Ansvarig för hemmet, vilken tråkig sysselsättning! Jag vill arbeta!" Det finns absolut inget förbud mot det. Det jag tror att Paulus vill säga här är snarare att hustruns primära ansvar är hemmet. Du får gärna jobba om du är kvinna, såvida det inte innebär att dina barn får lida av det. Förstår du vad jag menar? Egentligen behöver man nog inte säga det till speciellt många kvinnor, eftersom de har ett väldigt nära band till sina barn, och verkligen inte vill att de ska få lida. Det är egentligen inte så konstigt, då de ju faktiskt fött fram dem. Det säger sig själv att den man själv haft vid sitt bröst en lång period får man en väldigt nära relation till. En relation som pappan bara kan drömma om.

"Men om jag inte vill ha några barn då?" Nå, varför vill du inte det? Det finns människor som inte ska gifta sig - 1 Kor 7:8-9 - för att deras kallelse helt enkelt inte är det. Om du är av den kategorin så handlar det här inte om dig. Men annars så tror jag att det beror på något som hänt i ditt liv. Kanske är det så att du är väldigt besviken på dina föräldrar? Eller så är det några andra saker. Men vet du vad. Det finns faktiskt få saker i livet som är så underbara som att ta hand om barn. Jag har inte själv några egna barn ännu, men jag har arbetat på ett daghem, och de var några av de absolut bästa veckorna i mitt liv! Jag lärde mig så otroligt mycket, om hur barn fungerar. Och jag fick en djup längtan in i mitt hjärta att få egna barn.

"Jag vill gärna få barn, men jag kan inte!" En mycket god vän påpekade för mig första gången jag höll denna predikan (nämligen för henne personligen) att det jag skrev kanske skulle kunna uppfattas som hårt och sårande för de av er kvinnor som faktiskt inte kan få barn. Och det var naturligtvis inte min avsikt. Till er vill jag ge följande glada budskap: Gud kan förvandla en öken till bördig jord, och likaså förvandla en ofruktbar kvinna (eller man för den delen) till fruktbar. Han har faktiskt gett ett underbart löfte om detta i 2 Mos 23:26, som jag tycker är en vers som du ska göra till din om du har detta problem. Gud vill vända ditt nederlag till seger! Om du vill så går det ju också att adoptera barn. Det är inget smutsigt eller konstigt med det. Mose, som var ledare för hela Israels folk under sin tid, växte upp som adopterad.

Det är inte speciellt svårt att underordna sig, och det är väldigt spännande! När jag gav mitt liv till Jesus för lite drygt ett år sedan så förstod jag att vad Jesus förväntade sig av mig var inte blind underkastelse, men väl fullständigt underordnande. Ibland är det inte kul i det naturliga, men det leder alltid till underbara konsekvenser! Våga lita på Gud även i denna fråga om du kanske haft problem med att underordna dig din man, eller för den del om du haft problem med att älska din hustru på ett kristuslikt sätt. Du klarar det aldrig i egen kraft! Det vet Gud. Det är därför han har gett dig den helige Ande. Be att hans kraft ska förlösas i ditt liv. Det finns ingen gräns för hur långt en människa som helt förlitar sig på Gud och hans Ord kan nå. Men du kan faktiskt inte be om att du ska kunna göra det om en massa år. Du behöver fatta ett beslut idag, om att göra det som Gud vill att du ska göra. Då kommer du att komma in i den verkligt fullkomliga plan som jag är helt övertygad om att Gud har för ditt liv!