"Var är då mitt hopp? Vem kan se något hopp för mig?" (Job 17:15)

Job befann sig i en till synes hopplös situation, det måste medges. Hans barn hade dött och han själv var svårt angripen av sjukdomar och andra kroppsliga svagheter. Och till råga på allt så var han övertygad om att det var Gud som hade skickat allt detta emot honom, trots att det var själafienden, Djävulen, som hade gett sig på honom. (Job 1:12, 2:6)

Ett av Jobs stora problem var att han inte kände Herren. Han visste inte vem han var, och han hade inte en nära personlig relation med Honom. Men mest av allt, så saknade han förbundsgemenskapen! Bibeln beskriver vår situation utan Jesus Kristus på ett liknande sätt: "Utan hopp och utan Gud i världen". Detta är människans ställning utanför Guds förbund.

En annan person som levde under samma tid som Job var Abraham. Hans förhållande till den levande Guden var totalt annorlunda. Gud hade steg för steg ingått en närmare och närmare relation till honom, genom förbundsceremonier av olika slag. Och bibeln beskriver om Abraham, att "där allt hopp var ute, trodde och hoppades han att han skulle bli fader till många folk, som det var sagt" (Rom 4:18).

Det är detta du och jag behöver, när vi befinner oss i en hopplös situation. Ett ord ifrån Herren! Job saknade det. Nu gick det ändå väl med Job till slut. Herren upprättade honom och lät slutet på hans liv bli ännu mer framgångsrikt än början. Men jag är övertygad om detta, att det hade kunnat gå ännu snabbare om Job hade haft ett ord ifrån Gud att hålla fast vid, och förtrösta på.

Vad har Herren talat till dig och mig om idag? På vilket sätt har Han uppmuntrat oss och sökt fördjupa sin gemenskap med oss?