Nu har vi växlat över till ett nytt år i våra kalendrar — år 2005. När jag har varit inför Herrens ansikte har han gett mig ett ord för detta år: "Den apostoliska tjänsten kommer att upprättas som aldrig förr under 2005."

Varför är då detta så viktigt, för oss vanliga "dödliga", som inte har några apostoliska ambitioner? Jo, det är viktigt, därför att den apostoliska tjänsten är så viktig. Det beror på att aposteln har fått en särskild tjänst av Herren, som bara han kan utföra på ett effektivt sätt. Just därför är också den apostoliska tjänsten utsatt för mycket kritik och ifrågasättande, både från världens människor (förstås) men kanske framförallt från kristna som inte tagit emot uppenbarelsen om den apostoliska tjänstens upprättelse i vår tid.

Tiden då allt skall upprättas

Vi lever ju i den yttersta tiden, tiden då allt skall upprättas i enlighet med Apg 3:21. Allt det som Gud har talat om sedan urminnes tider genom sina heliga profeter skall gå i fullbordan. Män och kvinnor talade, drivna och ledda av Guds Ande, i enlighet med det som Han gav dem att tala. Men de fick aldrig se det gå i fullbordan. De insomnade i tro, på att en gång skulle det bli så som Herren hade talat.

Mycket av det som Bibeln talar om har ingen generation fått uppleva tidigare. Det ser man mycket snabbt, när man till exempel läser om Israels folks återvändande till landet (t.ex. Jer 32:37). Det skedde vid återvändandet från den babyloniska fångenskapen till viss del, men det har aldrig skett på samma sätt som efter den moderna staten Israels bildande år 1948. Aldrig tidigare har det bokstavligen strömmat judar från hela världen tillbaka till denna lilla landplätt, som är så hett eftertraktad.

Ett annat tydligt tidstecken är den ökade mängden krig (särskilt krig mellan folkstammar som ibland urartar till rena rama folkmorden). Förra århundradet, 1900-talet, såg några av de värsta krig mänskligheten någonsin skådat — första världskriget, andra världskriget, m.fl. Nu häromveckan såg vi en enorm jordbävning som tycks ha utplånat över 100 000 människoliv! Allt detta är sådant som bibeln tydligt talar om (Matt 24) som visar på, att snart är slutet på den här tidsåldern kommen. Gud förbereder för sista akten! Om du tycker att Bibeln är spännande att läsa, vänta bara tills du med dina egna ögon ser det som ligger framför oss...

Men i allt detta kaos, denna oordning som mer och mer kommer att lamslå världen, så skall evangeliet förkunnas, bekräftat av Herren med under och tecken. Vilka skall göra detta? Evangelister förstås, men även pastorer (herdar). Och apostlar! Aposteln är den tjänstegåva som Herren har satt i sin kropp som mer än någon annan har ett flexibelt uppdrag. Han har beröringspunkter med alla de andra tjänstegåvorna, och han har en särskild nåd och smörjelse från Herren att effektivt kunna ta hand om den skörd som bärgats in i Herrens förrådshus. För det räcker inte att hålla en evangelisk kampanj. Det räcker inte att predika evangeliet, och att människor tar emot det och blir födda på nytt. För att inte frukten skall ruttna och bli förstörd, så behöver den tas om hand på ett rätt sätt. Här har aposteln en otroligt viktig uppgift.

Aposteln lägger grunden

Aposteln är nämligen den tjänstegåva som är allra bäst på att lägga grunden för en ny församling. Vi ser detta tydligt i Paulus undervisning i 1 Kor 3. Aposteln lägger grunden för församlingen: Jesus Kristus. Sedan bygger andra arbetare på denna grund. Dessa kan vara herdar och lärare. Men om inte grunden är ordentligt lagd så kommer huset förr eller senare att rasa. Detta ser vi ofta i församlingar som inte grundats av apostlar. De har en tendens att kollapsa, förr eller senare. Det betyder inte att det alltid är så, men risken är avsevärt större, eftersom det inte är så Gud har tänkt att det skall vara. Han har gett aposteln till detta!

Ändens tid är en skördetid i aldrig tidigare sedd utsträckning, enligt aposteln Jakob. Det är en tid av kompromiss och avfällighet som aldrig förr, men också en tid då Guds Rike bryter fram som aldrig förr. Hela skapelsen får "bristningar", precis som en kvinna som skall föda barn kan få precis innan barnet kommer ut. Det betyder att det blir en skarp klyfta mellan bägge sidorna, mellan den levande Gudens församling och den gudlösa mänskligheten som inte vill ta emot Guds nåd eller ha med Honom att göra.

I denna tid behövs den apostoliska tjänsten som aldrig förr. Och precis därför är det en strid om denna tjänstegåva, mer än det är en strid om exempelvis lärarens och herdens tjänst. I vårt eget land så såg vi detta mycket tydligt under 2004. Det började redan i januari, med hela Knutby-tragedin. Och genast började diskussionen gå varm: det var på grund av att man utövade "apostoliskt ledarskap" som det gick så galet som det gick. Man bröt mot den svenska traditionen av demokratiskt ledarskap i frikyrkan, och se, så det blev. Detta har diskuterats mycket, och det har till och med gjorts TV-program om apostoliskt ledarskap och dess påstådda auktoritära och obibliska tendenser.

Men sanningen är den, att Knutby-församlingen inte har speciellt mycket gemensamt med den apostoliska tjänst som Bibeln talar om. Den apostoliska tjänsten visar sig genom sin frukt: ett gott träd bär inte dålig frukt, och ett dåligt träd bär inte god frukt. I Knutby har allvarligt förvirrade läror om Kristi brud fått husera, liksom sexuellt perverterat och omoraliskt beteende. Det är uppenbart för var och en med någorlunda urskillning att det inte har funnits någon apostel i denna församling. I varje fall inte någon äkta apostel. Uppenbarelseboken talar just om detta falska apostoliska ledarskap: "Du har prövat dem som kallar sig apostlar men inte är det, och du har funnit att de är lögnare." (Upp 2:2)

Demokrati i Bibelns ljus

Hur är det då med den påstått fantastiska demokratiska ledarskapsmodellen? Är den biblisk och sund? Ja, det är en bra fråga. Mycket bra till och med! Vi skall titta på detta lite grann, eftersom jag tror att det är viktigt att se i sammanhanget.

Ledarskap i Gamla Testamentet kan vi se framför allt från 2 Mos och framåt. Tidigare, i 1 Mos, hade det mest funnits ett patriarkalt ledarskap hos Guds folk (t.ex. Abraham, Isak och Jakob) som visserligen hade ett stort mått av Guds välsignelse över sig men inte så tydligt instiftats av Gud. I 2 Mos förändrades detta: Gud kallade en man (Mose) till att leda sitt folk, så att de skulle kunna få erfara Hans närvaro och välsignelse över sitt liv. Han gav Mose noggranna instruktioner i hur han skulle leda församlingen, och hur tabernaklet skulle byggas. Det var mycket noggrannt med just detta, att Mose skulle bygga i enlighet med mönsterbilden som han hade fått se på Horebs berg. Denna mönsterbild var nämligen en himmelsk vision, en syn rakt in i den himmelska helgedomen. Den himmelska helgedomen är samma helgedom som Jesus ungefär 1500 år senare trädde in i med sitt blod, efter sin uppståndelse, i enlighet med Hebr 8-9.

Mose fick alltså se, i en profetisk vision, denna helgedom. Hans uppgift var sedan att bygga ett tabernakel (och se till att senare ett tempel skulle byggas) här på jorden, som var en skuggbild av den himmelska helgedomen, templet i himlen. En liten bit av himlen här på jorden. Och där, i tabernaklet, skulle Gud själv ta sin boning! När vi tänker på detta, så förstår vi kanske varför det var så viktigt att det byggdes på rätt sätt. Vi skall vörda och frukta Herren, så att vi behandlar Honom med den respekt Han förtjänar. En del av detta var just att bygga en rätt boning för Honom.

Det fantastiska i detta är att Mose tjänst är en direkt förebild på den apostoliska tjänsten i Nya Förbundet! Och notera detta: Gud utvalde Mose. Vågar vi ana att det kanske förhåller sig på ett liknande sätt, eller rentav identiskt, med den apostoliska tjänsten? Ja, det är onekligen Bibelns solklara budskap.

Två olika utgångspunkter

Precis detta är skillnaden mellan apostoliskt ledarskap och demokratiskt ledarskap. Apostoliskt ledarskap har sin utgångspunkt och centrum i Gud — demokratiskt ledarskap har sin utgångspunkt och centrum i människan. Apostoliskt ledarskap bygger på att "all makt utgår från Gud" (grundtanken i den svenska grundlagen uttryckligen fram till 1809 och till viss del fram till 1974); demokratiskt ledarskap bygger på att "all makt utgår från folket" (grundtanken i den nyare svenska grundlagen). Detta är två väsensfrämmande sätt att tänka och resonera!

Det som är ännu intressantare än detta, är att det handlar om två olika ide- och tankeströmningar som utövar inflytande över församlingen. Den apostoliska ledarskapssynen bygger på hebreiskt tänkande. Den demokratiska ledarskapssynen, å andra sidan, bygger på ett grekiskt tänkande. Och det var just detta som skedde några hundra år efter att församlingen hade instiftats på pingstdagen. Församlingens lära och liv började mer och mer påverkas av hellenistiskt (grekiskt) och romerskt tänkande. Från att ha varit en liten judisk sekt, som praktiskt taget var omöjlig att skilja från traditionell judendom, så blev man mer och mer fientligt sinnad gentemot det judiska folket och det judiska arvet. Självklart berodde det till viss del på förföljelsen från judarna gentemot de kristna, men det var inte hela orsaken. I vilket fall som helst så var detta precis det som Paulus varnade för i Romarbrevets elfte kapitel: hednaförsamlingen förhävde sig över grenarna, de ursprungliga grenarna i olivträdet.

Därför innehåller upprättelsen av församlingen till sin rätta plats och uppgift bägge dessa saker: en rätt förståelse av Israel och den messianska församlingen, samt en rätt förståelse av den apostoliska tjänsten. De hör ihop och är intimt förknippade. De som har problem med den ena, har ofta problem med den andra, och vice versa, även om det inte alltid är så.

Alla troende är naturligtvis inte apostlar. Men de allra flesta troende kommer en eller flera gånger att komma i kontakt med den apostoliska tjänsten. Den apostoliska tjänsten är oerhört viktig i upprättelsen av församlingen. Martin Luther var en apostel, John Wesley en annan. De kallade inte sig själva apostlar, men frukten från deras tjänst och liv visar tydligt att Gud hade kallat dem till detta.

Apostlar idag

Idag finns det också apostlar i Kristi kropp. De kanske inte heller skriver apostel på sitt visitkort, men frukten talar sitt tydliga språk. Låt oss ta emot dem som en gåva ifrån himmelens Gud istället för att skeptiskt och typiskt lagom-svenskt sitta misstänksamma och analysera. Då kommer vi att bli välsignade, och Guds Rike kommer att bryta fram som aldrig förr.

"Den apostoliska tjänsten kommer att upprättas som aldrig förr under 2005." Detta tilltal från Herren kommer inte att gå i uppfyllelse per automatik. Gud ägnar sig inte åt trolleri och häxkonster. Men samtidigt vänder Hans Ord inte fåfängt åter utan att verka det Han har sänt ut det för att utföra. När vi tar emot Hans tilltal i tro och börjar agera utifrån det, då börjar saker hända. Min uppmaning till dig, som har den helige Andes vittnesbörd i ditt hjärta att detta verkligen är ett budskap från Herren, är att du tackar Gud för detta och ber att det skall ske. Då, när vi tillsammans ber om detta i tro, skall det ske, Gud till lov, pris och ära, i evighet, amen.