För snart två år sedan skrev jag del i denna serie om lagiskhet samt laglöshet. Nu är det alltså dags att fortsätta med del två... :-)

Laglöshet, vad är det? Det finns många saker man kan skriva om detta, t.ex. om laglöshetens människa, dvs Antikrist. Jag tänkte dock börja med att citera Guds Ord, från Romarbrevets första kapitel.

Guds dom över hedningarna 18 Guds vrede uppenbaras från himlen över all ogudaktighet och orättfärdighet hos människor som i orättfärdighet undertrycker sanningen. 19 Det man kan veta om Gud är uppenbart bland dem, Gud har ju uppenbarat det för dem. 20 Ända från världens skapelse ses och uppfattas hans osynliga egenskaper, hans eviga makt och gudomliga natur genom de verk som han har skapat. Därför är de utan ursäkt.

21 Fastän de kände till Gud, prisade de honom inte som Gud eller tackade honom, utan förblindades av sina falska föreställningar, så att mörkret sänkte sig över deras oförståndiga hjärtan. 22 De påstod att de var visa, men de blev dårar. 23 De bytte ut den odödlige Gudens härlighet mot bilder av dödliga människor, av fåglar, fyrfotadjur och kräldjur. 24 Därför utlämnade Gud dem så att de följde sina egna begär och bedrev allt slags otukt och förnedrade sina kroppar. 25 De bytte ut Guds sanning mot lögnen och tog sig för att dyrka och tjäna det skapade i stället för Skaparen, han som är välsignad i evigheter, amen.

26 Därför utlämnade Gud dem till skamliga lidelser. Deras kvinnor bytte ut det naturliga umgänget mot det onaturliga. 27 På samma sätt övergav männen det naturliga umgänget med kvinnan och upptändes av begär till varandra. Män bedrev otukt med män och fick själva ta det rättvisa straffet för sin förvillelse. 28 Och eftersom de inte ansåg det vara något värt att ha kunskap om Gud, utlämnade Gud dem åt ett ovärdigt sinnelag, så att de gjorde sådant som är mot naturen. 29 De har blivit uppfyllda av allt slags orättfärdighet, ondska, girighet och elakhet, de är fulla av avund, mordlust, stridslystnad, svek och illvilja. 30 De skvallrar och förtalar, de hatar Gud och brukar våld. De skrävlar och skryter och tänker ut allt ont. De lyder inte sina föräldrar, 31 är oförståndiga och trolösa, kärlekslösa och hjärtlösa. 32 Sådant gör de, fastän de mycket väl känner till Guds rättvisa dom, att de som handlar så är värda döden. Ja, de samtycker också till att andra gör det.

Om lagiskheten bryr sig lite "för mycket" om att försöka att alltid göra det rätta (i sin egen kraft), så kan man säga att laglösheten är en snedvridning åt andra hållet. Det är "diket" på andra sidan vägen. Laglösheten struntar fullständigt i att göra det rätta; ja, den kan rentav komma så lång att den påstår att det inte ens finns något som är objektivt rätt eller fel (jfr. postmodernismen).

I det stycke som vi just läste beskriver Paulus laglöshetens uppkomst och hur den sedan artar sig. Det börjar med att människan "i orättfärdighet undertrycker sanningen". Det vill säga, hon vet (genom sitt samvete, den allmänna uppenbarelsen i naturen, eller genom förkunnelsen av sanningen i Guds Ord) vad som är rätt - men hon väljer att leva i förnekelse av denna sanning. Hon låtsas helt enkelt som om den inte är sann!

Detta är något oerhört allvarligt, att börja gå emot sitt eget samvete på det här sättet. Alla människor har nämligen fått ett samvete, och syftet med samvetet är att vara som en "kompass" som visar oss rätt. Men problemet om man börjar ignorera sitt samvete är att det blir då "avtrubbat". Man tappar till slut helt förmågan att kunna skilja mellan gott och ont, mörker och ljus, sanning och lögn! Det börjar med att man själv förnekar sanningen, men slutar med att man inte ens längre vet vad som är sanning. Detta är, som sagt, oerhört allvarligt och det är djupt tragiskt när en människa når denna nivå av andligt förfall.

Nästa steg i berättelsen är att "mörkret sänkte sig över deras oförståndiga hjärtan". Kom ihåg detta enkla: om du öppnar upp för mörkret, kommer det förr eller senare att ta över ditt liv. Ge inte Djävulen något tillfälle! Stå honom istället emot, och följ du Jesus.

"De påstod att de var visa, men de blev dårar." Det är en grundläggande andlig sanning, att det är en dårskap att anse sig själv vara vis. (Jes 5:21) Därmed inte sagt att vi ska springa runt med någon form av falsk ödmjukhet, där vi säger att vi ingenting är och ingenting kan och ingenting är värda. En rätt, balanserad syn är alltid bäst. Här handlar det dock om människor som vänt sig från Guds uppenbarade vilja, och inte gett Gud den plats han förtjänat. Fastän de kände till Gud, prisade de honom inte som Gud eller tackade honom. Detta är en djup tragedi, att en människa kan gå så fullständigt fel att hon förnekar den sanning hon faktiskt känner till.

Tänk så här: Det är ju mycket allvarligare att förneka den sanning man känner till, än att leva i mörker för att man inte känner till sanningen. Eller hur? Men här är det inte fråga om okunskap. Här pratar vi om en laglöshet som människor lever i fast de har insikt i att Gud finns.

Fortsättningen är väl känd. Dessa verser har ju blivit väldigt kända på sistone, på grund av dess påstått "kontroversiella" natur, då de i mycket tydliga ordalag fördömer utlevd homosexualitet. Vad som nu är så kontroversiellt med detta kan man ju fråga sig. Bibelns budskap är oerhört tydligt i denna fråga, från 1 Mosebok till Uppenbarelseboken (Nikolaiternas lära som nämns i kapitel 2 handlar bl.a. om en förvriden syn på sexualiteten).

Därmed inte sagt att homosexualitet är den enda, eller allvarligaste synden. Men däremot är det en synd, och en väldigt allvarlig sådan. En intressant sak i sammanhanget är ju också att nämna att de som förespråkar en s.k. "tolerant" kristen sexualsyn också ofta har en liberal bibelsyn, som gränsar till laglöshet ("det finns inget som är rätt och fel"). Är detta ett sammanträffande? Jag tror inte att så är fallet.

Istället tycker jag att detta är två frukter från samma träd. När människan vänder sig bort från den enkla, enfaldiga tolkningen av Herrens Ord (där man inte försöker "bortförklara" entydiga, centrala delar av Bibelns budskap) så blir frukten just detta: en liberal, flummig sexualsyn, och en liberal, flummig bibelsyn. Det sistnämnda innebär just det som vår käre broder Paulus varnade oss redan för knappt 2000 år sedan. "De påstod att de var visa, men de blev dårar." Att tro att vi vet bättre än Guds Ord, är just en sådan dårskap! Att tro att det är vår sak att på något vis välja "russinen" ur kakan och försöka själva avgöra vilka (marginella) delar av Bibeln som är Guds Ord, och vilka som bara är ett mänskligt påfund, är just precis den dårskap som Paulus varnade för i brevet till Rom.

Låt oss lyssna till denna varning även idag. Jag menar att den är precis lika relevant på 2000-talet som den var då den skrevs, under det första århundradet efter vår Herres födelse.