Idag är det impopulärt att vara kristen i Sverige. Åtminstone om man menar att den kristna tron är något mer än något mellan den enskilde och Gud, och att församlingen har ett gudomligt mandat att påverka och förändra den värld vi lever i.

Den rådande socialistiska, ateistiska verklighetsuppfattningen är gudlös till sitt väsen, men framstår inte alltid som sådan. Ibland kan det nästan tyckas att socialdemokraterna & co tycker att det är okej att man är kristen. Bara man inte gör så mycket väsen av det och respekterar att andra inte är det eller vill vara det. Att försöka frälsa någon annan betraktas däremot som en dödssynd, gentemot det toleranta, pluralistiska samhället.

Man menar alltså att det är helt OK att du tror på Gud och allt det där, så länge du håller det för dig själv och inte försöker påverka någon annan, allra minst dina barn. Men det enda problemet är att en sådan vingklippt variant av kristendomen är inte speciellt lik den bibliska!

Det är nämligen precis detta, att undervisa våra barn och att förkunna evangelium som Herren har kallat oss att göra. Kanske inte så konstigt att det är just om detta striden står? Bör vi verkligen vara förvånade över att det inte är omtyckt av alla?

Vi som troende måste vara medvetna om detta. Djävulen och dem som han använder har inget emot att du tror på Jesus, bara du håller denna tro för dig själv. Men en sådan tro kommer aldrig att förändra världen. Den kommer aldrig att leda till att Islams järngrepp över stora delar av världen bryts. Den kommer aldrig att leda till att förtryckarregimer som Kina, Kuba, Vietnam, Kambodja och Burma faller. Ja, den kommer kanske ge dig lite bättre samvete men inte så mycket mer!

Det är självklart bra att du har fått frid med Gud. Ja, det är faktiskt jättebra. Det är själva förutsättningen för ett utåtriktat liv, där du vinner människor för Jesus och förändrar världen i positiv riktning. Utan en grundläggande frälsningsvisshet och trygghet av sin identitet i Jesus Kristus så finns det inga förutsättningar alls för tillväxt. Men det får inte sluta där.

Därför är privatreligiositet, religiösa övertygelser som hålls privata, en förbannelse. Det är något som blivit väldigt populärt i pingstkarismatiska kretsar sedan den karismatiska väckelsen på 70-talet. Men det räcker inte med att du blir fylld med den Helige Ande. Det räcker inte att du talar i nya tungor och blir jätteglad över att Gud är god. Det är en jättebra början, men det finns en hel värld där utanför som också har samma behov av samme gode Frälsare och Herre. Vill du hjälpa dem att få ta del av Honom?