Jesus Kristus är densamme igår, idag och så till evig tid (Heb 13:8). Redan på en av bibelns allra första sidor gav Gud människan följande löfte: "Jag skall sätta fiendskap mellan dig och kvinnan och mellan din avkomma och hennes avkomma. Han skall krossa ditt huvud och du skall hugga honom i hälen." (1 Mos 3:15) I den här artikeln skall vi se hur det får sin fullbordan i Jesus Kristus och hans människoblivande.

Först behöver vi repetera lite om bakgrunden till detta underbara löfte. Människan hade precis gått bort ifrån gemenskapen med Gud, ifrån det överflödande liv som hon blivit skapat in i. Herren skapade människan till gemenskap med honom. Det är syftet med människan. Gud beskrivs i bibeln som en Fader, och precis som en jordisk fader längtar efter barn så längtade Gud efter barn. Därför skapade han människan.

Men människan, som skapades god och med en frihet att välja att göra Guds vilja och att gå emot Guds vilja, valde att göra uppror emot sin Fader. Människan ville klara sig själv. Hon ville vara självständig. Hon sade däremot nej till den gemenskap, som Gud ville ha med henne.

När människan gjorde uppror emot Gud så förvandlades hon på insidan. Från att ha varit god, skapad till Guds avbild, blev hon ond. På insidan kom det in ett mörker, som Gud aldrig hade tänkt skulle finnas. En del människor har problem med att förstå att det skulle kunna finnas något som inte är Guds vilja. Men detta är inte något problem, för den som förstår vad mörker, sjukdom, synd, fattigdom osv verkligen är. Det är ju nämligen så, att mörker är ingenting annat än brist, avsaknad på någonting annat -- nämligen ljus. Likaledes med sjukdom (avsaknad av hälsa), synd (avsaknad av rättfärdighet), fattigdom (avsaknad av ekonomiskt välstånd) och så vidare.

Detta mörker, som vi kallar för "andlig död" (Ef 2:5 t.ex) innebär att människan är fallen, i synd och alla dess konsekvenser: fruktan, sorg, bedrövelse, sjukdomar, fattigdom, och i förlängningen den fysiska döden (och därefter den eviga döden, i helvetet). Men detta är inte lika allvarligt som detta: Människans gemenskap med Gud var bruten. Hon, som var skapad för gemenskap med Honom, hade blivit fientligt inställd till Hans vägar; ja, till Honom själv. Det ser vi i att redan Kain, Adam och Evas son, var en brodermördare. Han mördade den rättfärdige Abel, eftersom Gud var behagad i honom (Vi skall ta upp dessa bröder någon annan gång, när mer utrymme finnes). Gud var mycket bedrövad över situationen.

Men Gud, är inte en Gud som bara sitter och tycker att allt är eländigt. Han gör någonting konkret åt saken. Och det var det vi såg i bibelstället som vi citerade i begynnelsen på denna artikel. Han gav ett enastående löfte, om befrielse från syndens och dödens träldom. Löftet om kvinnans säd, som skulle krossa ormens huvud!

Nu är det ju så, att en kvinna har ingen säd. En man har sädesvätska, som innehåller sädesceller. När en av dessa sädesceller kommer i kontakt med en äggcell från en kvinna så sker det som kallas för en befruktning. En ny människa blir till, som inte fanns tidigare. Detta är i sig ett stort mirakel, som vetenskapen ännu inte kunnat förklara till fullo.

Det verkar alltså en smula besynnerligt att "kvinnans säd" skulle krossa ormen, djävulen, Satan, den gamle draken. Men du vet väl att skrift skall med skrift förstås? I Jesajas sjunde kapitel läser vi (v14): "Därför skall Herren själv ge er ett tecken: Se, jungfrun skall bli havande och föda en son och hon skall ge honom namnet Immanuel."

Jungfrufödseln, att en kvinna som inte hade haft sexuellt umgänge med en man blev havande, är något som vi kanske inte med vårt förnuft kan greppa, men det är likväl ett bibliskt faktum. Gud, som hade situationen under kontroll från början till slut, planerade en utväg redan vid syndafallet. Du kanske tänker att han funderade, grubblade och till slut kom på att han skulle sända Jesus. Men dessa bibelställen visar oss tydligt, att så var alls icke fallet. Det står faktiskt skrivet att lammet (Jesus) var slaktat från världens grundläggning! (Upp 13:8) För oss, som är bundna av tiden så verkar detta helt absurt och märkligt, men för Honom som skapat själva tidsbegreppet, är det alls inget problem.

Detta ger oss en stor tröst och hopp, att vi ser att Gud hade planerat en utväg redan från början. Då ser vi, att Gud är ordningens Gud. Han gör inte saker bara spontant, planlöst, utan mål och syfte. Nej, allt han gör är noga planerat. Däremot kan en människa som är ledd av Guds Ande bete sig på ett sätt som verkar märkligt, enligt Joh 3:8. Men det beror ju inte på att det verkligen är märkligt utan snarare på att vi inte ser hela perspektivet. Däremot gör Herren det, halleluja!

Vägen från det förlorade paradiset till Jesu födelse, liv och försonande offer på Golgata, var lång. Den gick genom många människor, som Gud använde på olika sätt. Vi kan lära oss mycket av dem, våra föregångare i trons vandring (Heb 11). Men den som ändå har allra mest attt lära oss, det är Jesus Kristus. Han, som är Guds rena offerlamm.

Jesus Kristus kom hit till jorden, som kvinnans säd. Genom sin död på korset, och sin uppståndelse ifrån de döda har han en gång för alla besegrat djävulen. Ormens huvud äro krossat! Bibeln säger rentav att Han kom hit till jorden för att göra om intet djävulens gärningar (1 Joh 3:8).

Därför kan vi frimodigt säga som Paulus, "Om Gud är för oss, vem kan då vara emot oss?" (Rom 8:31). Visst är djävulen emot oss. Men vad spelar det för roll? Jesus Kristus har uppstått ifrån de döda, och besegrat synden, döden, helvetet och djävulen! Halleluja! Halleluja! Halleluja! Prisad vare Gud.

Men, det betyder inte att djävulen inte är verksam i vår värld idag. Hur han verkar och på vilket sätt han kan förstöra ditt liv tänkte jag tala om nästa gång. Tills dess: Herren vare med dig! Det är Han, sannerligen!