Idag är många, särskilt ungdomar men självklart även äldre, osäkra på vad de egentligen skall göra av sitt liv. Alternativen är många och våra valmöjligheter att själva forma vår tillvaro tycks vara i princip obegränsade. Skillnaden är stor mot det liv som människor levde för bara några generationer sedan, i denna bemärkelse. Åtminstone är det så det tycks. Men hur skall man egentligen veta vad man skall välja?

Jag tror att för den som funderar på dessa frågor är det oerhört viktigt att man börjar i rätt ände. Det är på samma sätt som när man bygger en stad. Först bör man sätta sig ner och beräkna kostnaden, innan man börjar bygga. Annars kan det komma som en obehaglig överraskning efter en tid.

På ett liknande sätt är det med vad du skall göra med ditt liv. Om du inte vet syftet med ditt liv, varför du är här, så är det lätt att du kommer fel i frågan om vad du skall göra. Om du börjar med dig själv, dina erfarenheter, din kunskap och dina tankar, så är jag övertygad om att svaret på frågan inte kommer bli något som djupast kan tillfredsställa dig. Men då uppstår ju den omedelbara frågan: vad skall man då börja med?

Svaret är uppenbarat av den Helige Ande i Bibeln: Gud är tillvarons centrum och mening. Utan att aktivt ha med honom i planerna så blir det oundvikligen ett famlande efter vind som i bästa fall gör oss lite missnöjda med tillvaron men i värsta fall gör oss djupt deprimerade, kanske så till den punkt att vi väljer att ta livet av oss. Varför är det så?

För att finna ut detta måste vi gå djupare, och formulera några enkla frågor:

  • Vad är en människa?
  • Hur uppstod mänskligt liv?
  • Varför uppstod mänskligt liv? Vilket var syftet?
Detta låter kanske som omöjligt svåra frågor att få besvarade! Och visst är det så, om vi låter det mänskliga förnuftet och den mänskliga erfarenheten styra. Då blir detta ogreppbart och alltför stort. Evolutionen ger inga fullständiga svar utan bara teorier och hypoteser, "det kan ha gått till så här". Nöj dig inte med detta. Tänk kritiskt! Tag själv reda på sanningen. Men finns det då någon sanning? Ja, jag är övertygad om att det gör det, och vi skall inte gå in på filosofi här nu utan jag skall istället gå tillbaka direkt till ursprunget för vårt västerländska samhälle, ursprunget för den moderna demokratin, ja, ursprunget för hela civilisationen: Bibeln, den Heliga Skrift.

Jag skulle vilja vara så frimodig att jag gör följande påstående: I Bibeln finner vi svaren på dessa frågor, och många därtill. Låt oss därför gå igenom dem en efter en.

Vad är en människa
Kung David, som levde för ungefär 3000 år sedan, ställde också denna fråga i en av sina psalmer (Ps 8:4-9): "När jag ser din himmel, dina fingrars verk, månen och stjärnorna som du har skapat, vad är då en människa att du tänker på henne, en människoson eftersom du tar dig an honom? En liten tid lät du honom vara ringare än Gud, med ära och härlighet krönte du honom. Du satte honom till herre över dina händers verk, allt har du lagt under hans fötter: får och oxar, liksom vildmarkens djur,himlens fåglar och havets fiskar, allt som rör sig i haven." Människan skapades alltså krönt med ära och härlighet, satt som herre över hela skapelsen, inklusive djuren. Detta innebär ju ett våldsamt ansvar kan man tycka, och hur kunde Gud lägga en så "tung" börda på människan? Vi finner svaret på detta i Skapelseberättelsen, den första berättelsen i Bibeln (1 Mos:26): "Gud sade: "Låt oss göra människor till vår avbild, till att vara lika oss. De skall råda över fiskarna i havet och över fåglarna under himlen, över boskapsdjuren och över hela jorden och över alla kräldjur som rör sig på jorden.". Människan skapades till Guds avbild, och just på grund av detta så har hon fått detta ansvar. Nu kan vi alltså besvara frågan: Vad är en människa? Människan är skapad av Gud, till Hans avbild, för att råda som herre över skapelsen.

Hur uppstod mänskligt liv?
Evolutionen säger att allt liv uppstod ur någon form av "urcell" som spontant uppstod i havet, genom någon form av kemisk process. Detta gav upphov till en encellig organism, som sedan genom olika former av genetiska mutationer har utvecklat alltmer avancerade organ, vilket efter många miljoner år ledde till homo sapiens, människan. Problemet med denna hypotes är bara det, att den stämmer väldigt dåligt med den observerade verkligheten. Man har aldrig vetenskapligt kunnat iaktta att ett organ utvecklas hos en organism som tidigare inte haft det. Nu tänker jag inte gå in så mycket på denna fråga (skapelse kontra evolution), men om du är intresserad av mer fakta från folk som vågar ifrågasätta evolutionsteorin kan du gå till föreningen Genesis hemsida. Vi nöjer oss här med att konstatera att evolutionen är en mycket osannolik teori som strider med verklighetens observationer. Bibeln säger något annat.

Vi läste tidigare om just detta, att Gud skapade människan. Han tillverkade människan, av sin egen fria vilja, genom att ta stoft från jorden (framförallt grundämnet kol och den kemiska föreningen vatten, men även många andra ämnen ingick). Men detta gjorde inte människan till en levande varelse, detta var ju bara hennes kropp. Något väntade ännu på att ske, och i 1 Mos 2:7 läser vi om hur det gick till: "Och HERREN Gud formade människan av stoft från jorden och blåste in livsande i hennes näsa. Så blev människan en levande varelse.". Det är detta som skiljer människan från djuren — Guds Ande har blåsts in i henne, och hon har blivit en levande varelse (eller själ som man också säger, det hebreiska ordet betyder just detta).

Varför uppstod mänskligt liv? Vad var syftet?
Vi har fortfarande kvar den svåraste och viktigaste frågan. Varför uppstod mänskligt liv, och vad var syftet? Vi läste tidigare, att människan är skapad till Guds avbild, och detta är en del av svaret. Gud längtade efter gemenskap. Han hade skapat växter och djur, men han kunde inte umgås med dem på samma sätt som med någon av "sin egen sort". Människan skapades av "Guds sort". Hon är ringare än Gud, men hon är så nära Gud som det var möjligt att skapa henne. Hon skapades högt över växterna och djuren, och även över änglarna (inklusive djävulen). Detta gjorde att Gud kunde anförtro hela skapelsen åt sin människa, för att han älskade henne och ville ge henne något att råda över. Men ytterst skapades människan för att uppfylla detta syfte: Gemenskap med Gud.

Du är skapad för att ha gemenskap med Gud, oavsett vem du är. Om du är en knarkare, pedofil, banktjänsteman, förskollärare, kommunpolitiker, president, spelar ingen roll. Du är skapad med samma syfte: gemenskap med Gud. Problemet är bara detta, att synden kom in (1 Mos 3) och förstörde gemenskapen. Sedan dess så är människan mer eller mindre ett djur; frikopplad från sin Skapare, på rymmen från meningen med sig själv och hopplös och förtvivlad. Det är klart att inte alla människor går runt och är ständigt förtvivlade, men det beror ju på att de förträngt dessa frågor och undvikit att tänka på dem. Eller helt enkelt satt sin förtröstan till någon lögnideologi som bortförklarar Gud från tillvaron, som till exempel socialism, humanism eller evolutionism.

Det som är så fantastiskt är dock detta: Gud längtade så mycket efter att återupprätta gemenskapen att han gjorde någonting. Han satt inte och tittade på, medan skapelsen förstördes. Nej, han bestämde sig för att betala priset för att friköpa människan från slaveriet under synden, kosta vad det kosta vill. Detta skedde i Jesus Kristus. Gud blev människa och tog sin boning här på jorden i form av Jesus Kristus, som till sin natur är både Gud och människa samtidigt. Han dog på korset, identifierandes med vår synd och skam, och bröt dess makt för evigt. Nu är vägen återigen öppen till gemenskap med den Levande Guden. Det finns en ny och levande väg in i det allra heligaste, in i gemenskapen med Gud, som heter Jesus Kristus. Vågar du ta första steget mot Honom idag? Kära vän, jag säger dig: dina synder är dig förlåtna, tack vare Jesu Kristi offer. Om du tar ett litet steg emot Honom så tar Han tio stora steg. Så mycket längtar Han efter dig. Ja, Han längtar efter dig som en man som har vandrat genom öknen i många dagar längtar efter vatten. Han älskar dig, och vill dig bara väl.

Om du inte är frälst och känner Jesus men vill få ta emot allt detta kan du be tillsammans med mig (tyst eller högt):

Gud, jag kommer till dig just nu som jag är. Jag vet i mitt hjärta att du har skapat mig och vill mig väl. Tack för att du har visat mig vem Jesus är och varför jag behöver honom. Jesus, tack för att du dog för mina synder. Jag vill lära känna dig. Tack för att du just nu ger mig ett nytt hjärta, som vill följa dig. Tack för att du har sagt, att den som kommer till dig skall du inte förskjuta. Jag tar emot en återupprättad gemenskap mellan dig och mig just nu, genom Jesus Kristus. I Jesu Namn, amen.

Maila mig gärna om du bett denna bön så kan jag hjälpa dig vidare på vägen till att lära känna Gud. Han tycker om dig!