Vad innebär egentligen frälsning? Det ska vi gå igenom i den här första lektionen på det nya ämnet "Trons ABC".

Ibland så frågar människor "vill du bli frälst?". Du som läser det här kanske har hört det, men aldrig riktigt förstått vad det innebär. Du kanske är en kristen, men lite fundersam över vad det egentligen handlar om. Oavsett var du befinner dig i din vandring med Jesus - i början, i mitten, eller om du över huvud taget inte tror på Jesus så är denna undervisning för dig.

Till att börja med, själva ordet frälst, vad betyder det? Jo, det betyder att bli räddad. Räddad från vad, kanske du undrar. Det ska vi gå igenom i den här lektionen: vad frälsningen är, vad frälsningen inte är och hur du kan få uppleva den själv i ditt eget liv.

Bakgrunden

Alla människor som tittar på den här världen, ser att något är fel. Människor i alla tider har ägnat otroligt mycket tid till att fundera över varför det ser ut som det gör. En del har kommit fram till att Gud inte finns (ateism). En del har kommit fram till att Gud nog finns, men att han inte bryr sig om oss längre (deism). En del har kommit fram till att den gud som skapade världen i själva verket är ond, och står i ett motsatsförhållande till Jesus som är god (gnosticism). Men inget av dessa svar är korrekt. Enbart i bibeln, i Guds eget ord, får vi den sanna förklaringen. "Såsom himmelen är högre än jorden, så är också mina vägar högre än era vägar och mina tankar än era tankar" (Jes 55:9)

Skapelsen
I de första kapitlen i bibeln står det om hur Gud skapade världen på sex dagar. Nu vet ju jag att det finns många människor som inte tror på detta, även människor som kallar sig kristna. Men det spelar ingen roll. Bibeln säger det och vi kan tro det. Och faktiskt är det så, att om vi tar bort detta ur skriften så får vi ta bort resten också, eftersom allt på ett eller annat sätt kommer tillbaka till skapelsen.

Utan att gå in alltför detaljerat på skapelsen, så ska vi ta och stanna till vid en vers. 1:31: "Gud såg på allt som han hade gjort, och se, det var mycket gott." Skapelsen var fullkomligt god. Inga av de problem som du ser idag - krig, svältkatastrofer, epidemier, fattigdom osv - existerade. Alla människor vet detta i sitt hjärta. Det är därför man skapar olika ideologier som till exempel socialism. Man längtar så mycket tillbaka till hur det en gång var. Men det finns bara en väg, och han heter Jesus Kristus.

Skapelsen var alltså god. Vad hände sedan? Vi bläddrar fram till kapitel 3. Här läser vi om det som kallas för syndafallet. (Vi hinner inte gå igenom hela kapitlet nu, men läs gärna det i din egen bibel så kommer du hänga med bättre i det som kommer strax) Människan, skapad till Guds avbild, med fullständig gemenskap med Gud, föll i synd. Hon valde att tro på lögnen, som Satan gav henne, istället för sanningen som Gud erbjöd. Gud hade sagt "Av trädet med kunskap om gott och ont skall du inte äta, ty den dag du äter av det skall du döden dö." (2:15) Satan, ormen, sade "Ni skall visst inte dö!" (3:4). Så många människor än idag lever i denna lögn, att deras synd minsann inte alls leder till några negativa konsekvenser. Nej, det går minsann bra att skilja sig ett par tre-fyra-fem gånger och tro att livet kommer bli härligt, underbart och ljuvligt. Så falskt och så hemskt det är att människor lever under denna förbannelse.

Syndens och dödens lag
Den död som Gud talade om var inte främst den fysiska döden. Den är enbart konsekvensen av det som sker i det andliga. I Rom 5:12 får vi en liten beskrivning av det som skedde. "Därför är det så: Genom en enda människa [Adam] kom synden in i världen och genom synden döden, och så kom döden över alla människor, eftersom alla hade syndat." Här skulle man kunna prata länge om arvssynd och så vidare, men det som jag ville få fram är att människan dog andligen. Den andliga döden är Satans natur. När Adam syndade, så släppte han in den sataniska naturen i sin egen ande. Detta är något så fruktansvärt, att man inte ens vill tänka på det, men det är ändå vad som skedde. Människan gick från att ha gemenskap med Gud, och vara Guds barn, till att bli Guds fiende. Inom oss föddes något som hatade Gud. Människans innersta väsen blev syndigt, mörkt och ont. Hon blev döpt in i den andliga döden.

Detta märker du tydligt, när du läser om Adam och Evas söner. Kain slog ihjäl sin broder. Slog ihjäl! Vem hade lärt honom något sådant? Ingen annan än Satan själv. Han hade fått in den andliga döden i sin ande.

Det är denna andliga död som orsakat alla problem i världen. Synden förde in den andliga döden. Men det är även så att den andliga döden för med sig synd. En människa som är andligt död är en syndare, oförmögen att göra det goda. Hon är en Satans träl, och hon kan inte göra sig fri genom sin vilja. Hennes vilja, tankar och sinne är förmörkat.

Den andliga döden förde även in sjukdom. Den förde in brist, fattigdom. Den förde in fiendskap mot Gud, och fiendskap mot människor. Den förde in lidande. Och den förde in den fysiska döden. Människan blev redan från sin födelse dömd till döden. Hennes dagar blev begränsade.

Kristi seger över den andliga döden
Det är denna andliga död, som Satan genom Adam förde in i världen, som Kristus, den andre Adam, kom för att göra slut på. Det märkliga, och förskräckliga, är sättet han gjorde det på. Genom att bli ett med den, i sitt ställföreträdande lidande på korset och i helvetet. Han, som var det rena och oskyldiga offerlammet, blev gjord till synd (2 Kor 5:21). Kan du förstå det förskräckliga i detta? Gud kommen i köttet blir delaktig av den andliga döden. Vårt förstånd kan inte greppa det. Men bibeln säger att det var vad som skedde. Han tog själv på sig allt det som vi var. Allt mörker, all ondska och all synd. Alla sjukdomar, all oro, alla depressioner. All fruktan, all sorg, all ängslan. Allt detta blev Jesu gjord till, på korset.

Det står i Gal 3:13 att Kristus blev en förbannelse i vårt ställe. Detta är den fruktansvärda verklighet som Jesus upplevde. Han blev totalt och fullständigt övergiven av Fadern. Det är därför han brister ut, strax innan han dör "min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig" (Matt 27:46). Lägg märke till en sak här. Jesus, som under hela sitt liv hade vandrat med Fadern och talat om Gud som sin Far, han säger inte längre det här. Han säger "min Gud, min Gud". Gud Fader och Gud den helige Ande. Jesus är i denna stund helt övergiven åt sig själv. Fadern vänder sitt ansikte mot Sonen. Han är så helig att han inte ens kan titta på synden. Den helige Ande, som varit så stark i Jesu liv, lämnar honom. Han hänger där, naken och föraktad. Helt ensam. Detta är det saliga bytet. I Faderns ögon är det du och jag som hänger där. Vi, som själva spikat upp Jesus på korset genom vår synd. Fadern straffar vår synd i Kristus.

Sedan går Jesus ner i helvetet, för att ta den andliga kampen med han som hade nycklarna, auktoriteten (Upp 1:18), nämligen Satan. Den kamp som försigår här står inte beskriven speciellt utförligt i bibeln, men jag är övertygad om att Jesus verkligen blev pressad till det yttersta. I Apg 2:24 står det nämligen att Jesus blev "löst ur dödens vånda". Det måste verkligen ha varit en pina, en kamp. Men Jesus gick ur kampen som segrare, över Satan, döden och helvetet. Halleluja!

Manifestationen i ditt liv
Så långt det Jesus gjort för dig. Men, säger du kanske, det här har jag aldrig upplevt! Om det är så att den andliga döden är besegrad, varför finns det då sjukdom kvar i världen? Varför finns det fortfarande lidande? Svaret ligger i det vi kommer till nu, nämligen i denna fråga: Hur blir detta verklighet i en människas liv?

Du har redan förstått att trots att Jesus dött och fullbordad allt, så är inte det automatiskt en verklighet i alla människors liv. Hur detta kommer sig har människor funderat på mycket sedan Jesu tid. Somliga menar att Gud väljer ut vissa att bli frälsta, på bekostnad av alla andra. En del går rentav så långt att de menar att Gud väljer ut några för frälsning, och andra (de flesta) för evig dom. Somliga menar att människan blir frälst genom olika former av religiösa gärningar, till exempel genom barndopet eller de "sju heliga sakramenten". Alla dessa vägar är dock falska, lögner ifrån Satan.

En del människor har en helt felaktig uppfattning om hurdan Gud är. De tror att eftersom Gud är allsmäktig, så när han vill göra något i vårt liv så bara gör han det utan att vi varken kan säga ja eller nej. Vill han frälsa oss, så gör han helt enkelt det. Vill han inte frälsa oss, så gör han inte det. Vill han bota oss från våra sjukdomar, så gör han det. Vill han låta oss "bära vårt kors", som man gärna säger, så gör han det. Vill han ge oss mat för dagen, så gör han det. Vill han låta oss svälta, så gör han det. För Han är ju trots allsmäktig, och låter allt ske i enlighet med hans vilja. Det låter fromt och så, men är helt fel och är en lögn ifrån helvetet.

Det finns nämligen en fiende, som heter Satan och som vill hindra dig från att ta del av det Gud vill göra för dig. Men mer om det någon annan gång. Nu ska vi komma in på det som verkligen gör skillnaden, nämligen den nya födelsen.

Den nya födelsen
Jesus talar i Joh 3 om att människan behöver bli född på nytt. Varför behöver hon det, och vad innebär det? Jo, att bli född på nytt, det innebär att bli adopterad från Satans familj till Guds familj. Att bli tagen "ut ur mörkrets välde, in i Guds älskade Sons rike" (Kol 1:13). Detta är den nya födelsen. Den är helt och hållet juridiskt bunden till försoningsverket. Utan försoningen, hade ingen kunnat bli född på nytt. Innan försoningen var ingen född på nytt. Men hur detta kopplar samman kommer du förstå mer om strax när vi kommer in på hur man blir född på nytt.

"Om du därför med din mun bekänner att Jesus är Herren, och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda skall du bli frälst. Ty med hjärtat tror man och blir rättfärdig, med munnen bekänner man och blir frälst" (Rom 10:9-10) Här har du lösningen på hela världens problem. Tro i ditt hjärta att det jag har skrivit fram tills nu är sant, och att det gäller dig, och bekänn denne Jesus som din Herre, så blir du frälst. Du blir född på nytt. Det är ingen lång process, det är något som sker omedelbart.

Hur kan det vara så? Blir då inte frälsningen en gärning, något som man har gjort sig förtjänt av genom att man väljer att bekänna? Nej. Guds verk är alltid av nåd, genom tro. En tro som blir verksam genom gärningar. Detta hatade ord i protestantiska kretsar, men det är faktiskt så bibeln beskriver det. Inte ens när Gud gav Israel mat ifrån himlen så fick de den "automatiskt" - de var själva tvungna att gå ut och hämta den (2 Mos 16). Det är likadant med den nya födelsen. Gud ger dig Jesus Kristus, det levande mannat ifrån himlen. Men du behöver själv säga ditt ja och ditt amen. Du behöver själv ta ställning och bekänna Honom som din Herre. Vill du göra det? Du kan be den här bönen:

Jesus, tack för att du dött för mig. Tack för att du gjort allting redo. Tack för att du betalat straffet för min synd. Tack för att du försonat mig med Gud. Jesus, jag bekänner att jag är en syndare, och att jag inte är värdig att få uppleva dig. Men tack för att du dog just för syndare som mig. Tack för att du just i denna stund frälser mig och föder mig på nytt. Jag lägger mitt gamla liv bakom mig. Från och med nu så tillhör jag dig, för resten av mitt liv. Amen!

Om du bett denna bön för första gången, så kan du skicka ett mail till mig så lovar jag att hjälpa dig i detta nya liv. Gud välsigne dig!