Att göra det omöjliga
En del människor har uppfattningen, att Gud inte säger åt en människa att göra något som människan inte har förmågan att göra. Jag skulle vilja påstå, att detta påstående är helt och hållet felaktigt, och att det är precis tvärtom — Gud säger enbart åt människan att göra sådant som hon inte har förmågan att göra. I den här predikan skall vi gå igenom vad det innebär och hur du kan komma in i Guds vilja för ditt liv. Spännande, inte sant?
Låt oss börja direkt, med några intressanta verser (Mark 10:17ff)
När Jesus fortsatte sin vandring, sprang en man fram, föll på knä för honom och frågade: "Gode Mästare, vad skall jag göra för att ärva evigt liv?" Jesus sade till honom: "Varför kallar du mig god? Ingen är god utom en, och det är Gud. Buden känner du: Du skall inte mörda, Du skall inte begå äktenskapsbrott, Du skall inte stjäla, Du skall inte vittna falskt, Du skall inte ta ifrån någon det som är hans, Hedra din far och din mor."
Mannen sade: "Mästare, allt detta har jag hållit sedan jag var ung." Jesus såg på honom och fick kärlek till honom och sade: "Ett fattas dig. Gå och sälj allt vad du äger och ge åt de fattiga, så skall du få en skatt i himlen. Och kom sedan och följ mig."
Vid de orden blev mannen illa till mods och gick bedrövad sin väg, ty han ägde mycket. Jesus såg sig omkring och sade till sina lärjungar: "Hur svårt är det inte för dem som är rika att komma in i Guds rike!" Lärjungarna blev förskräckta över hans ord. Men Jesus sade än en gång till dem: "Mina barn, hur svårt är det inte att komma in i Guds rike! Det är lättare för en kamel att komma igenom ett synålsöga än för en rik att komma in i Guds rike."
Då blev de ännu mer förskräckta och sade till varandra: "Vem kan då bli frälst?" Jesus såg på dem och sade: "För människor är det omöjligt, men inte för Gud. Ty för Gud är allting möjligt."
För människor är det omöjligt, där har du nyckelorden. Det var just det som var problemet med den rike yngligen, som kom till Jesus och verkligen var ärligt intresserad av att få veta vägen till frälsning. Han ville inte i sitt hjärta erkänna att han inte var
fullkomlig. Han hade gjort så gott han kunde, tyckte han. Han hade hållt buden sedan han var ung. Han hade säkert lagt ner många stunder på att meditera på lagens bud, och han beskrev det själv som om han hade hållit dem hela sitt liv. Men det var inte nog inför den levande Guden, Jesus Kristus.
Gud är fullkomlig. För att en människa skall kunna vandra med Honom, krävs det att hon är fullkomlig. Problemet med detta, är att det är hon inte. Hon kan inte, i sin egen förmåga, vilja och kraft, kontinuerligt och ständigt göra det goda, tänka det goda, ja; vara god. Hon är en fånge och slav under syndens och dödens herravälde (Rom 5:17). Endast Kristus kan sätta henne fri. Men först behöver hon få se, hur usel och oduglig hon är. Detta är lagens funktion — att visa människan på hennes brist inför Gud, och hennes behov av frälsning.
Därför kommer orden ifrån Jesus för att verka detta, Guds dom över den oomvända och opånyttfödda människan: "Ett fattas dig", det är den bit i den kristna tron som enbart Gud kan ge. Utan denna bit, så befinner sig en människa i det som kallas för den döda tron, en tro som varken kan frälsa i evigheten eller hjälpa här i livet. Denna tro är förvillande lik den levande tron, men skillnaden består i att den inte är "hjärtats tro" utan "huvudets tro", en mental övertygelse.
För att Gud skall kunna verka sin goda vilja i en människas liv behöver först de mänskliga babelstorn som vi reser upp rivas ner. Skriften beskriver dem som "bålverk, som uppresas mot kunskapen om Gud" (2 Kor 10:5). Det är alltså våra egna, mänskliga idéer om Guds vägar det handlar om, eller vår egna religion kan man säga. Gud vill inte att du skall vara en kristen "på ditt eget sätt". Han vill att du skall vara en kristen på hans sätt, som säger att Jesus har frälst dig, icke på grund av några rättfärdiga gärningar som du gjort, icke på grund av din egen godhet, utan på grund av hans godhet, nåd och kärlek emot dig. Då kan du bli användbar för honom. Då kan du göra det omöjliga, och säga med Paulus: "Men genom Guds nåd är jag vad jag är, och hans nåd mot mig har inte varit förgäves, utan jag har arbetat mer än de alla, fast inte jag själv, utan Guds nåd som varit med mig." (1 Kor 15:10). Inte jag själv, utan Guds nåd som varit med mig — här har du den sanna kristendomen!