De laglösas villfarelse
"Därför, mina älskade, då ni redan vet detta, var på er vakt, så att ni inte dras med i de laglösas villfarelse och förlorar ert fäste." (2 Pet 3:17)
De laglösas villfarelse var en verklighet på Petrus tid lika mycket som den är idag. Så vad består då denna villfarelse i? Jo, det är en förvrängning av vår Herre Jesu Kristi nåd, till ett liv i utsvävningar och allehanda former av köttsliga begärelser, som Petrus beskriver i kapitlet innan. Istället för att låta nåden fostra en till att säga nej till ogudaktighet och värdsliga begär, och att leva anständigt, rättfärdigt och gudfruktigt i den tid nu är, missbrukar man den så att den blir en form av licens för ett i grund och botten gudlöst liv. Ett liv där Guds lag (som här avser hans uppenbarade vilja i bibeln) inte spelar någon större roll. Man kanske har ett sken av gudsfruktan, men man förnekar dess kraft. Dess kraft att frälsa oss från syndens verkningar i våra liv!
Det är nämligen så, att en väldigt vanlig missuppfattning är, att eftersom vi inte i vår egen kraft kan stå emot synden, så kan vi inte stå emot synden. Men detta är en lögn ifrån denna världens gud, som vill få oss att leva i synd, eftersom han vet att det är det absolut mest effektiva sättet att hindra oss från att leva ett liv i seger där vi kommer in i vår ödesbestämmelse, i det liv som Gud planerade för oss när Han skapade oss i vår moders liv.
Det är helt uppenbart att vi inte kan stå emot synden, i oss själva. Om du inte håller med om detta, skulle jag vilja påstå att du inte någonsin verkligen försökt. Du kanske kan lyckas på något område i ditt liv, där synden inte härskar så starkt av olika anledningar, men du kommer inte nå ända fram. Detta är problemet med alla former av mänskliga ansträngningar och mänskliga religioner, filosofier och ideologier; de når kanske en bit, men aldrig ända fram. Det räcker inte!
Det var därför Jesus Kristus, Guds enfödde Son, kom hit till den här jorden och gav sitt liv. För att vi skulle kunna nå ända fram — in i det allra heligaste, in till en återupprättad gemenskap och relation med Fadern, genom att den helige Ande i våra hjärtan har levandegjort det som Jesus gjorde för oss genom sin död på korset, sitt lidande i helvetet och sin uppståndelse i triumf över synden.
Syndens makt är alltså bruten. Ormens huvud är krossat. Men bara för att Jesus har tagit ifrån Djävulen hans vapen (vilket Han har), så betyder inte det att Djävulen kommer vara maktlös. Han bara byter taktik lite grann. Det han arbetar på att göra nu är att med alla medel tillgängliga hindra dig från att få veta vad Jesus har gjort för dig, och vad Jesus har gjort med honom. Han vet nämligen att genom din okunskap och brist på uppenbarelse om detta så kan han fortsätta att hålla dig fången! Det är därför som du kanske upplevde ett visst motstånd emot att läsa denna predikan, jag vet inte. Jag upplevde ett stort motstånd mot att skriva den i alla fall, och jag vet att det beror på just detta — Guds fiende, Djävulen, vill inte att människor skall få veta att Jesus har tagit ifrån honom alla hans vapen, och där inkluderas det allra främsta vapnet: synden.
Det är detta som är det fäste som Petrus talar om i det bibelställe som jag citerade i början av den här predikan. Fästet, det är den fasta tillförsikten om vad Jesus har gjort. Det Han har gjort, det har Han gjort en gång för alla. Det räcker för att frälsa oss, helt och fullt. Men det som vi kanske ibland missar är att vår helgelse är en del av vår frälsning. Gud frälste inte dig enbart ifrån syndens yttersta konsekvens (evigheten i helvetet, evigt skild ifrån Herren och Hans härlighet) utan Han frälste även dig ifrån dess verkningar här i världen. Dess yttersta verkning, när den får verka ohämmat i en människas liv, är det som bibeln talar om som laglöshet. Att leva sitt liv, som om Gud inte ens existerar, och om Han trots allt gör det så bryr jag mig inte det minsta om det. Han har inget med mig att göra. Jag är min egen gud.
Att Jesus har frälst oss ifrån syndens verkningar betyder dock inte att frestelserna upphört. Men det betyder att vi i den Helige Andes kraft kan vinna seger över varje frestelse, varje form av djävulskt inflytande som försöker få makt över våra liv. Inte på grund av att vi tillämpar någon speciell inlärd teknik eller förmåga, utan på grund av det lilla barnets enkla förtröstan på sin Fader i himmelen. Vi har mycket att lära oss av ett spädbarn!
Därför, var på din vakt mot denna förfalskade nådesförkunnelse. Den äkta nåden fostrar dig till att säga nej till ogudaktighet. Det är detta som vi kanske har problem med, att det är den Helige Ande som gör det även fast det är vi som måste säga nej. Men låt oss inte bekymra oss över att försöka förstå det; låt oss istället i tro göra det, i en jublande innerlig glädje i den äkta nåden. Vi är frälsta av nåd (och om du inte är frälst än så är det det enda sätt som du kan bli frälst på, så du kan lika gärna sluta upp med dina egna försök att förtjäna Guds välvilja emot dig). Vi är helgade av nåd, och blir helgade av nåd. Vi tjänar Gud i kraft av den nåd som Han utmäter åt oss. Vi verkar i den Helige Andes gåvor genom Guds nåd. Vi säger nej till Djävulen och världsliga begärelser i kraft av Guds nåd. Ja, faktiskt så sker allt i hela det kristna livet av nåd, genom nåd och i nåd. Borde det då inte vara ganska rimligt att vi behöver ha en rätt förståelse av nåden, så att vi inte dras med i dessa vindkast i läran, som försöker föra oss bort ifrån livet i Gud, och in i ett laglöst liv?
Gud give oss Sin kraft och Sin nåd i våra hjärtan så att vi kan göra detta! Må Han styrka oss dagligen och påminna oss om vad Jesus har gjort för oss, och varför Han har gjort det.
I Jesu Namn, Amen.