Många kristna talar mycket till höger och vänster om att vara välsignad. Man talar om det på olika sätt, ibland låter det som en känsloupplevelse. Men vad är det egentligen?

Bibeln talar väldigt mycket om välsignelse. Redan i det allra första kapitlet, i skapelseberättelsen, så står det att Gud välsignade först djuren (1 Mos 1:22) och sedan människan. Här ser vi också tydligt vad denna välsignelse innebär:

Gud välsignade dem och sade till dem: "Var fruktsamma och föröka er och uppfyll jorden! Lägg den under er och råd över fiskarna i havet, över fåglarna under himlen och över alla djur som rör sig på jorden!"

Välsignelsen som Gud lade över människan innebar fruktsamhet, förökning, rådande och auktoritet. Gud gav människan en del av sig själv, för allt detta finns i honom.

Nästa gång vi ser att Gud välsignar människan är i berättelsen om Noa (1 Mos 9:1). Det är egentligen bara en stadfästning av den välsignelse som gavs vid skapelsen: fruktsamhet, förökning, rådande och auktoritet.

Denna välsignelse gavs till alla människor som fanns. Alla andra hade ju utrotats av syndafloden, på grund av deras ondska. Men nästa gång Guds välsignelse kommer tillbaka så ges den inte till alla människor. Den blir mer specifik, lagd över ett visst folk. Låt oss läsa ur 1 Mos 12, från början:

HERREN sade till Abram: "Gå ut ur ditt land och från din släkt och din fars hus och bege dig till det land som jag skall visa dig. Där skall jag göra dig till ett stort folk. Jag skall välsigna dig och göra ditt namn stort, och du skall bli en välsignelse. Jag skall välsigna dem som välsignar dig och förbanna den som förbannar dig. I dig skall alla släkter på jorden bli välsignade."

Vi ser att välsignelsen återigen har att göra med fruktsamhet och förökning. Men nu tillkommer något mer: Gud lovar att välsigna den som välsignar dig och att förbanna den som förbannar dig. Vad Gud egentligen säger är detta: Abram, jag ger dig mitt förtroende att förvalta. Från och med nu är det du som representerar mig på den här jorden. Den som går emot dig och strider emot dig, kämpar i verkligheten mot mig. Den som försöker att skada dig eller förgöra dig, honom skall jag själv med allt vad jag är och har kämpa mot så att det slår tillbaka på honom själv.

Är det inte mäktigt? Den allsmäktige, evige Guden ställer sig så fullständigt bakom en vanlig människa som du och jag.

Du kanske har hört talas om bergspredikan någon gång. Vet du vad Jesus börjar med att säga där? "Saliga är de som är fattiga i anden, dem tillhör himmelriket". Ordet "salig" här är det grekiska makarios som är en direkt översättning av det hebreiska ord som betyder "välsignad"! Jesus kom inte med en främmande, ny lära. Han kom som en uppfyllelse av den sista delen i löftet till Abraham: "I dig skall alla släkter på jorden bli välsignade."

Alla släkter, det är du och jag, som inte är av judisk härkomst. Vi har i Kristus Jesus fått ta del av allt det som Gud gav till Abraham: sin egen närvaro, sitt beskydd, sitt löfte om att alltid vara med oss. Därför sade Jesus precis innan han åkte upp till himlen: "Och se, jag är med er till evig tid". Det var inte någon märklig, extrem idé. Det var bara en upprepning av det Gud redan hade sagt! Prisad vare Gud i evigheters evigheter, amen.

Välsignelsen är inte en känsla. Välsignelsen är Guds väg att själv komma till oss ge oss av vem han är och vad han har. Vi behöver alla Guds välsignelse, eftersom vi behöver Gud. Om du vill så får du gärna be följande bön tillsammans med mig:

Herre, jag vill lära känna dig. Tack för att du har visat mig att din välsignelse förmedlar till mig vem du är. Jag ber att du skall välsigna mig, och att du skall utvidga mitt territorium. Tack för Abrahams välsignelse. I din Sons, Jesu Kristi Namn, Amen.