Hur ska vi som troende förhålla oss till det här med att dricka alkohol? Är det något som är helt problemfritt om vi gör eller inte gör, eller något som vi bör fundera på lite extra? I den artikeln diskuterar jag dessa frågor utifrån en kristen grundsyn.

Först främst vill jag betona en väldigt viktig sak: Frågan om alkohol och dess vara eller icke vara i ett kristet, segerrikt liv, är inte en frälsningsfråga. Frälsningen är ju inte över huvud taget på det sättet beroende av oss själva eller våra gärningar. Den baserar sig på Jesu eviga seger på Golgata kors, då Jesus dog och uppstod kroppsligen och därigenom betalade straffet för alla våra synder. Om vi dricker eller inte dricker alkohol påverkar inte detta fullbordade försoningsverk. Detta är oerhört viktigt att poängtera.

Därtill vill jag poängtera att den här frågan inte heller är en tydlig, svart-vit fråga. Vi får vara ödmjuka inför, och ha respekt för, att vi som kristna har lite olika syn kring detta, dels pga. vilken kyrkotradition vi tillhör, men också på grund av den kultur vi är en del av. I Norden har vi en helt annan, mycket mer problematisk, relation till alkohol än på andra ställen, enligt min mening.

Detta är det ena perspektivet. Det andra perspektivet är att jag tror väldigt många människor går, om inte evigt förlorade, så åtminstone genom livet som mycket olyckliga människor på grund av alkoholen och dess förbannelser. En del av dessa människor som man möter har faktiskt en kristen (ofta frikyrklig) bakgrund, enligt min erfarenhet. I bästa fall har de fortfarande kvar hjärtats tro och förtröstan på Jesu fullbordade verk (sin alkoholism till trots), men i värsta fall har de kommit så långt i sitt självförakt att de så till den milda grad anser sig vara ovärdiga, så att det är omöjligt för dem att fortfarande våga tro att Jesus älskar dem och att han dött för just dem. På detta sätt förskjuter de Herren från sina liv. Detta är djupt tragiskt.

För mig är det just detta frågan om alkohol ytterst handlar om: våra svagare bröder. Är det verkligen värt det att vi, som kanske klarar av att dricka ett eller ett par glas vin, öl eller cider, ska göra det, om det riskerar att leda någon enda av dessa våra minsta bröder tillbaka in i sitt beroende?

Jag tror att församlingen behöver vara en fristad, en fyrbåk och ett ljus i mörkret. En "stad på berget" som Bibeln beskriver det (Matt 5:14). Denna församling behöver få vara en plats fredad från alkoholen och dess skadeverkningar. Så har det alltid varit i de svenska väckelserörelserna och så bör det förbli. Det måste ju finnas någon enda plats i samhället där man kan slippa att bli utsatt för frestelsen att "ta sig ett glas" igen, eller hur? Församlingen och våra kristna hem bör vara denna plats.

Jag skrev i början av denna artikel att detta inte handlar om en frälsningfråga. Så är det. För mig handlar det mer om att "[höra] vad Anden säger till församlingarna" (Upp 2:7). Jag upplever väldigt starkt att Herren kallar oss att "dra ut" från den babyloniska fångenskapen, fångenskapen i vår egen själviskhet och njutningslystnad (som ju alkoholkonsumtion ytterst handlar om - "jag vill dricka eftersom jag tycker det är gott och jag tycker det är skönt när hämningarna släpper och jag får lättare att prata med folk" osv"). Det finns nånting så mycket större och härligare som Herren kallar oss till! Vill vi vara en del av det Herren gör i vår tid? I så fall kanske vi måste vara beredda att offra lite av vår egen bekvämlighet och våga vara lite "radikala", lite annorlunda än folk runt omkring oss.

Men talar då inte Bibeln om att Jesus drack vin? Jo, det gör den, även om det kan diskuteras huruvida det handlar om jäst eller ojäst vin (grundtextens ord kan innebära bådadera). Men frågan vi borde ställa oss är väl snarare: vad skulle Jesus göra idag? I Norden, och även på många andra ställen i västvärlden, är alkohol intimt förknippat med en världslig livsstil. Man "går ut på krogen" och "festar" som det så fint heter. Vad är det egentligen för festligt med att dricka sig berusad? Varför skulle vi som kristna, som har blivit uppfyllda med den Helige Andes nya vin, behöva något sådant? Egentligen?

Jag dömer ingen som läser detta, som kanske har en annan uppfattning än mig. Men min innerliga önskan är att du, och vi alla, ska få oss en tankeställare och börja fundera lite på de här sakerna. Hur påverkar egentligen vår livsstil våra medmänniskor runt omkring oss? Och, icke desto mindre viktigt - hur har världens och samtidens värderingar påverkat oss som kristna, och hur vi relaterar och tänker kring saker och ting?

Jag tror att Herren kallar oss alla till ett "högre liv", till en högre och djupare gemenskap med Honom själv. Det fanns på 1800-talet i England en rörelse som kallades för "the Higher Life movement". Det är meningen att vi som kristna ska vara annorlunda. Därför anser jag, precis som jag skrev i början, att alkohol inte är en del av detta liv. Men - och detta är viktigt - det här handlar absolut inte om att någonting tas bort från ditt liv och ersätts av enbart tomhet, och en längtan och saknad efter det du gett upp. Absolut inte! Herren vill fylla varje "rum" i ditt hjärta med sin egen närvaro. Därför talar faktiskt Bibeln tydligt om att "låt er istället [för att berusa er med vin] uppfyllas av Anden" (Ef 5:18). Halleluja!

När vi väljer bort flaskan och istället söker Herren så fyller han oss med en underbar Gudsnärvaro som gör oss helt saliga, och Han för oss till en plats där intet fattas oss. En plats där Gud är vårt allt, där vi blir "helt uppfyllda av all Guds fullhet" (Ef 5:19). En plats där inget annat djupast betyder något för oss.

Till sist vill jag avsluta med ett citat från Catherine Booth, fru till William Booth som grundade Frälsningsarmén:

Alkoholen har:

Utgjutit mer blod,
hängt mer sorgflor,
ödelagt fler hem,
gjort fler människor bankrutt,
beväpnat fler banditer,
mördat fler barn,
brutit sönder fler vigselringar,
skändat fler oskulder,
förblindat fler ögon,
avsatt mer förnuft,
besudlat mer manlighet,
vanärat fler kvinnor,
krossat fler hjärtan,
ödelagt fler liv,
drivit fler till självmord,
grävt fler gravar
än något annat gissel som världen varit förbannad med.

Den har dödat fler människor än alla krig på jorden.
Den är djävulen i flytande form!

Starka ord kan tyckas. Men jag är beredd att hålla med. Och frågan är väl egentligen - kan vi med insikt om detta verkligen med gott samvete ha något över huvud taget med denna "djävul" att göra?

Citatet ovan är från boken "Det är aldrig fel att vara helnykter" av Carl-Gustav Severin. Jag rekommenderar boken starkt. Den utvecklar detta ämne mycket djupare än vad som är möjligt att göra i en kort artikel likt denna.

Må Gud välsigna och bevara oss alla, från nu och till evig tid. Amen.