Den tid vi lever i är mycket märklig och på vissa sätt rent besynnerlig. Vi har en väsentlig del av Guds församling som har börjat acceptera saker som Gud uttryckligen säger att han avskyr — det tydligaste exemplet just nu är nog detta med homosexuellt leverne, som har smugit sig in på både det ena och det andra stället.

Låt oss dock innan vi börjar med detta lägga en viktig grund: Gud älskar alla människor. Hans kärlek sträcker sig inte bara till dem som vandrar på ljusets väg, utan den sträcker sig ut till dem som ännu inte vandrar i ljuset. Han längtar efter att få vidröra varje människas hjärta och visa omsorg och omtanke om henne. Det betyder dock inte att Han är "amoralisk", det vill säga att han inte har någon moral, att han inte har några värderingar, att han inte har någon uppfattning om rätt och fel. Tvärtom! Hans kärlek är en kärlek som förändrar oss och som leder oss in på den väg där vi kan leva det liv som Han hade tänkt med oss redan från början.

Det är alltså inte på grund av hat eller illvilja gentemot människor som har anammat en homosexuell livsstil som jag skriver detta, utan tvärtom på grund av kärlek och och välvilja till dem, och till Herren. Han vill ge varje botfärdig och bedrövad syndare sin nåd och ett helt nytt liv, i gemenskap med Honom själv.

Jag ser dock ett tydligt behov av att skriva om detta, eftersom det är en varböld i Kristi kropp som förstör och ställer till alla former av problem som en konsekvens av att man blundar för detta klara faktum i Guds Ord, att homosexuella handlingar är synd och en vedervärdig styggelse inför Herren.

En del församlingar accepterar detta med homosexuellt leverne bland sina medlemmar. Andra går ännu längre och börjar tala om att jämställa homosexuella partnerskap (som för bara några år sedan var en stridsfråga, men något som många idag tycks helt ha accepterat och gett vika för) med heterosexuella äktenskap. Detta är vad som kallas för "könsneutrala äktenskap"; det vill säga, ett äktenskap skulle enligt detta tänkande kunna ingås mellan såväl man och kvinna som mellan man och man eller kvinna och kvinna.

På andra håll i världen så har man gått ännu längre. Där har en öppet homosexuell man, som alltså lever i ett homosexuellt samboförhållande, blivit utnämnd till biskop. Inte pastor eller präst alltså (det har funnits i ett par år åtminstone) utan biskop; ledare för en samling församlingar. Detta är absolut något unikt och på så sätt märkvärdigt, något som troligtvis inte har förekommit en enda gång tidigare i Guds församlings tvåtusenåriga historia.

Denna man, om jag får nämna lite om honom, är en verklig ulv i fårakläder. Han beskriver sitt liv så här på hans samfunds webbsajt (länk), fritt översatt av mig från engelska:

I förlängningen utmanar naturligtvis Jesus Kristus oss att ta Honom på Hans ord, att acceptera den slösande lyxen i Hans accepterande kärlek, att vara de Guds Barn som vi blev skapade för att vara, oavsett kostnaden — med avsikt att bättre tjäna Honom. Jag gensvarade på Guds kallelse att erkänna mig själv som en homosexuell man. Min fru och jag beslutade oss att låta varandra gå, för att på så sätt HÅLLA vårt vigsellöfte att "ära [varandra] i Guds Namn". Vi återvände till församlingen där vårt äktenskap hade börjat, och i samband med nattvard, löste vi varandra från våra vigsellöften, bad varandra om förlåtelse, grät mycket, förpliktade oss att tillsammans uppfostra våra barn, och delade Kristi Kropp och Blod.

Tala om förförelse! Det finns få män som så bedrägligt och lömskt har beskrivit sitt uppror emot Gud, som denne man. Det verkligt bedrägliga är inte det han har gjort, men just det att han säger att detta var Guds kallelse till honom. Nej, detta är verkligen inte Guds kallelse men väl antikrists kallelse. Må Gud ha förbarmande med denne man, och ge honom sin nåd till omvändelse och frälsning ifrån denna mörka väg som han har valt. Må Gud bevara dem som kommer i hans väg från att bli insnärjda i denna snårskog av villolära och villfarelse. I Jesu Namn, Amen.

Allt detta hänger samman: homosexuella partnerskap, homosexuella präster och pastorer, homosexuella biskopar, och även att homosexuella par skall få adoptera barn (som Sverige har lagstiftat om för ett tag sedan). Samt, naturligtvis, den reviderade lagen om hets mot folkgrupp som innebär att det praktiskt taget blivit olagligt att skriva en predikan som denna. Lagen är så luddigt formulerad att det som är förbjudet är att "hysa missaktning" gentemot den som hänger sig åt denna styggelse. Med andra ord har man öppnat för väldigt fria tolkningar från domstolsväsendet. Den som har läst sin bibel borde dock inte vara särskilt förvånad över detta, för Jesus själv talar om detta i Luk 17:28-30.

Det är mycket alarmerande att detta sker i samhället och världen, men det som är ännu mer alarmerande är just att Guds församling, som är satt att vara ett salt och ett ljus i den här världen, har börjat acceptera dessa ting. Det är verkligt allvarligt! Jag tror att församlingen ofta inte alls förstår den position av auktoritet och rådande som hon har fått i den andliga världen. På många sätt är det så, att det församlingen säger, det kommer samhället att anpassa sig till.

Det är den andliga princip som Gud har instiftat. Men i vår tid har det närmast blivit tvärtom: församlingen har blivit förälskad i världen och det världsliga. Man är nästan rädd för vad människor skall tycka och tänka. Men sade inte redan Herren Jesus när Han vandrade här på jorden att om de har hatat Honom, så kommer de att hata oss också? Lärjungen är sannerligen inte förmer än sin Mästare. Vi kan inte förvänta oss att alla alltid skall tycka om oss; detta är bara självbedrägeri och ingenting annat.

Att församlingen har börjat kompromissa med synd är alltså något oerhört allvarligt, och jag är övertygad om att detta ord ifrån Uppenbarelseboken gäller i vår tid, och är ett tilltal till de församlingar som börjat kompromissa med Guds Ord på detta område: "Tänk därför på varifrån du har fallit, och omvänd dig och gör dina första gärningar. Annars, om du inte omvänder dig, skall jag komma över dig och flytta din ljusstake från dess plats." (Upp 2:5)

Ljusstaken som det talas om här, är den helige Ande. Om den avfälliga församlingen inte vill omvända sig till Herren så kommer Han att ta bort dess ljusstake; den helige Andes kraft och smörjelse över
församlingen. Den kommer istället att bli en del av det andliga skökoväsen som Bibeln beskriver som det stora Babylon. En boning för onda andar och ett näste för alla orena och avskyvärda fåglar. (Upp 18:2)

Det är det som jag tyvärr tycker mig se händer över världen idag. Den som förmanar en församling blir ofta sedd på som en fanatiker som borde "sköta om sitt eget hus". Det finns ett oerhört förakt för enkla människor som bara läser i sin bibel och tror på det som står där. De betraktas som osunda, gammalmodiga varelser. Men denna enkla barnatro är något som Gud älskar! Överge aldrig den, vad du än gör. Den är mycket dyrbar inför Honom.

Något som dock är väldigt viktigt att komma ihåg i detta sammanhang, är att vår bedömning inte alltid är korrekt. När vi ser en församling och tänker: "Den där församlingen har nog blivit övergiven av Gud nu. De gör så mycket som inte är i linje med vad Han säger i sitt ord.", så är det inte alls säkert att Herren tänker på samma sätt. Han är sen till vrede och stor i nåd! Mycket större än vad vi är.

Därför, låt oss tillsammans be för Kristi kropp:

Herre, Du som ser varje människas hjärta och vet vad som finns där inne, utgjut Din nåd över Din församling över jorden. Öppna hennes hjärtas ögon och ge henne en vishetens och uppenbarelsens ande till en rätt kunskap om Dig och vem Du är. Lär henne att det går inte att skilja Dig från ditt Ord. Visa henne vad det innebär att den som verkligen älskar dig är den som håller fast vid Dina Ord. Rensa ut den gamla surdegen och ge dem som ägnar sig åt detta, samt dem som accepterar att andra människor som kallar sig kristna gör det, en överbevisning i Din Ande och Din kraft, att detta är någonting som Du inte finner behag i. Visa oss i våra egna liv andra områden av kompromiss än dessa, så att vi kan få ta del av Din nåd till omvändelse, från våra egna onda vägar till din goda väg. Tack för att Du är sen till vrede och stor i din nåd, himmelske Fader.

I Jesu Kristi Nasaréens Namn, Amen.