Guds härlighet, det är Hans manifesterade närvaro. Människan skapades till Guds avbild och hon var iklädd Guds härlighet i fullt mått. När Bibeln beskriver syndafallet så beskrivs det just som så, att hon kom i "avsaknad av härligheten från Gud" (Rom 3:23). Det är denna känsla av saknad, av att något fattas, som driver alla människor till att uppfinna olika former av ideologier och religioner, för att mätta tomrummet. Men det finns egentligen inget som kan mätta en människa annat än Guds härlighet, eftersom Guds härlighet är manifestationen och uppenbarelsen av Honom själv.

Därför är alla mänskliga försök till tillfredsställelse idel tomhet, och det var precis det som Salomo märkte. Han hade förmodligen levt ett bättre liv än de flesta, i utvärtes måtto mätt. Ändå var han inte tillfredsställd och det ser vi väldigt tydligt i Predikaren. Jag skulle vilja våga påstå, att Salomo faktiskt var mer otillfredsställd än de flesta andra. Anledningen var just detta: han hade allt, i materiell bemärkelse. Han var den rikaste människan i hela regionen och kanske den rikaste människan i hela världen. Han hade allt, men ändå hade han inget alls. Guds härlighet fanns inte i hans liv, och han kom till den punkt då han hatade livet.

Depressioner och ångest — orsakade av bristen på Guds härlighet
Tro inte att depression och ångest är ett 1900-tals och 2000-talsproblem! Nej då, det är betydligt äldre än så. Ofta är orsaken ingenting annat än just detta, att Guds härlighet saknas — Gud saknas. Man kanske har en läpparnas form av bekännelse och går i kyrkan varje söndag, och i yttre bemärkelse ser ut att vara en god kristen. Men i hjärtat så saknas Guds härlighet. Man är egentligen inte ett dugg mer from än knarklangaren nere på stan eller maffiabossen ute i ghettot.

Människan är skapad att leva i gemenskap med Gud, i Guds härlighet, och det är självklart att om hon inte gör detta så gör det ont. Hon tappar sitt syfte och lever på ett annat sätt än det hon är skapat för, på samma sätt som en skruvmejsel kan användas för att slå i en spik. Det går nog hyfsat, men det är inte riktigt det den är skapad för. Vore det inte bäst att flytta den in i sitt rätta element och använda skruvmejseln för att skruva i skruvar?

Under tiden från syndafallet och framåt så var inte Guds härlighet allmänt utbredd bland människor. Det fanns enstaka exempel, som Hanok och Noa, som fick uppleva den. Hanok fick uppleva den så mycket att han tappade all dragning till den här världen. Det kom till den punkt då han så att säga "lyfte" från jorden och rycktes upp till himlen. Är inte detta ett underbart sätt att sluta sina jordiska dagar på!

Sedan hände något. Ungefär två tusen år efter syndafallet, grovt räknat, så hittade Gud en man som han kunde anförtro sitt hjärtas hemligheter. Han hittade en man, som visade sig vara trofast och envis så det förslog. Han var till och med beredd att offra det allra dyrbaraste han hade för att behaga Herren: sin enfödde son, Isak. Mannens namn var Abraham.

Tabernaklet och templet — platsen där Guds härlighet bodde
Abrahams avkomma blev ett folk som kallades Israel. Genom detta folk valde Gud att göra sig själv känd för människan igen. Uppenbarelsen om Gud hade nämligen delvis fallit i glömska sedan skapelsen. Hur gjorde han detta? Genom tabernaklet och senare templet, som bägge instiftades i lagförbundet i 2 Mos. Du kan själv läsa detta, från kapitel 26 och framåt. Det är fantastisk undervisning om hur Gud äntligen, efter ungefär 2500 år, inrättar en plats där Hans härlighet kan bo. Det är inte ännu i människan men det är åtminstone ett steg i rätt riktning så att säga. Nu hade Guds folk en plats dit de kunde gå och förnimma Guds närvaro på ett sätt som ingen människa gjort på mycket länge. Vi kan inte ens förstå med vårt sinne hur underbart detta måste ha varit för Mose, Aron och de andra.

Det var just Guds härlighet, hans shekina som uppfyllde tabernaklet och templet. Utan Guds härlighet så hade de inget existensberättigande. Jesu lärjungar tyckte att templet var en fin byggnad och det är klart, att så är fallet rent mänskligt. Men Jesus visade tydligt att templet bara hade ett värde då det fyllde sin funktion. Det hade inget självändamål utan var till för ett enda syfte: att Gud själv skulle ta boning hos sitt folk!

Och det var precis det som hände när Jesus kom hit till den här jorden och blev människa. "I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. [...] Och Ordet blev kött och tog sin boning [eg. "tältade"] ibland oss? (Joh 1). Det här uttrycket "tog sin boning" anknyter just till detta med tabernaklet, i vilket Guds härlighet tog sin boning. Jesu kropp blev den fysiska plats där Guds härlighet kom att manifesteras, till helande, syndernas förlåtelse och människors upprättelse i Guds kärlek, Gud till lov, pris och ära.

Idag är inte Jesus kvar på jorden. Han dog på ett kors, och blev begravd, men på tredje dagen uppstod han ifrån de döda. Fyrtio dagar senare uppsteg han till himmelen. Men vad hände sedan? Jo, pingstens underbara eld föll, tio dagar efter uppståndelsen. Församlingen föddes med dunder och brak, och fullt med tungotal. Guds Ande verkade en form av underbar oordning som ledde till att en stor mängd människor kom till tro på Herrens namn. Och vips, hade Gud inrättat sitt nya tempel i den här tiden: sin församling! Guds avsikt är att Hans härlighet skall vila över och manifesteras i församlingen, både i oss enskilda individer och i församlingen som en större enhet.

Hinder för Guds härlighet att manifesteras
Därför är det så oerhört tragiskt när människor i församlingen väljer att gå en väg som förhindrar Guds härlighet att manifesteras. Då vinner nämligen djävulen fotfäste, som avskyr Guds härlighet och helst av allt vill att den aldrig mer skall synas till på den här jorden. Detta kan ske genom olika sätt, men ett sätt som blivit populärt i vår tid är det som Jesaja talade om i kapitel 5, vers 20. Man kallar det onda gott, och det goda ont, och byter ut ljuset mot mörker. Man kallar bibeltroende kristna som inte vill acceptera homosexualitet som något gott för "trångsynta", "fanatiker" och "gammaldags". Man målar upp en bild av Jesus som homosexuell, transvestit eller andra perversiteter. Man talar till och med om Jesus som någon slags fyllo! Jag hörde denna vrångbild så sent som idag, från en människa som tycks kalla sig kristen.

Guds härlighet kan bara manifesteras i en församling som helhjärtat följer Herren, utan att kompromissa och flirta med världen och världens ande. Då, och bara då, är församlingen beredd att Herrens närvaro manifesteras i all sin kraft. Inte som en slags andlig njutningslystnad utan som en aktiv, verksam kraft som bryter ner alla våra förutfattade idéer och bojor, och sätter oss fria — fria, inte till att springa runt och göra vad som helst, utan fria till att tjäna den Levande Guden på det sätt som han har förordnat. Då kan vi ta del av Guds härlighet inte bara för vår egen del, utan också för en värld som desperat behöver den, även fast hon kanske rynkar på näsan när hon först kommer i kontakt med den. Men i långa loppet så kan ingen människa överleva utan Guds härlighet. Har du erfarit Guds härlighet idag i ditt liv?