Jag skrev ursprungligen den här artikeln till en webbsajt årsskiftet 2000-2001, men den är lika aktuell idag. Sedan så publicerades den på min gamla hemsida vid årsskiftet 2001-2002, och nu publicerar jag den alltså för tredje gången. Det är därför titeln verkar lite märklig i dagsläget, för när jag skriver detta är det den 3 maj... Nåväl - håll till godo.

Du suckade kanske när du läste titeln på den här artikeln. Det är kanske inte första gången du kommer i kontakt med abortfrågan, och förmodligen är det inte heller sista. Men jag hoppas att jag ändå ska kunna göra ett bestående intryck, och jag ber att Gud ska öppna ditt hjärta för vad han vill att jag ska säga med den här texten.

Abortfrågan är en av de riktiga klassikerna inom svensk kristenhet, och likaså i samhället i allmänhet. Förespråkarna av fri abort tänker säkert i banorna "Blir vi aldrig av med de där mossiga trångsynta människorna?" medan det för oss som befinner oss på andra sidan ibland kan kännas som en David-Goliat-kamp som aldrig tycks ta slut. I slutet vet vi alla att sanningen segrar, men ibland kan det vara aldrig så långt dit.

Sedan feministerna drev igenom kravet på fri abort i rad med andra beslut i den sexuella "frigörelsen" (som i praktiken leder fler människor än någonsin ner i depression och andlig misär) har knappt 900000 ofödda barn avrättats, enbart i vårt land. 900000! Nästan en miljon barn. I runda slängar tio procent av Sveriges nuvarande befolkning. Man kan bara spekulera i vilka problem detta kommer leda till för den generation som går i pension när dessa uteblivna barnkullar skulle försörjt dem. Skriften har som vanligt sanningen: "Bedra inte er själva. [...] det människan sår skall hon också skörda" (Gal 6:7). Eller som man säger på andra ställen: "Som man bäddar får man ligga".

I dagens samhälle där kärnfamiljen är ett minne blott för de flesta och många knappt vet vad begreppet "ansvar" betyder så är det föga förvånande att rop på abort och andra sätt att "lösa" problemsituationer efterfrågas. Vi män bär faktiskt en större skuld i den här frågan än vi ibland vill erkänna. Många växer idag upp utan någon fadersgestalt över huvud taget, eftersom den ansvarslösa generationen lämnat över föräldraskapet till den förälder som inte gärna kan smita iväg och gömma sig för situationen... och då är det kanske inte helt orimligt att kvinnorna skriker på hjälp. Men att lösa ett problem genom att skapa ett annat mycket större problem är synnerligen ogenomtänkt, och djupt tragiskt.

Men är det då ändå inte upp till kvinnan själv att välja? Den sortens resonemang har samma grund i ett ansvarslöst, gudlöst tankesätt - människan ansvarar enbart inför sig själv, och har därför inga förpliktelser gentemot någon över huvud taget. Samma sorts tankebanor kan användas för att förespråka legalisering av alkohol, narkotika, pedofili eller vad som helst. Det är knappast en slump att "Gör vad du vill skall vara din lag" är ett talesätt som satanister älskar att använda sig av.

Livet startar vid befruktningsögonblicket. Jesaja skriver om Gud som "formade dig redan i moderlivet". Redan när äggcellen och spermien befruktas så är hela du skapad. Gud har lagt enorma potentialer i denna för ett människoöga ännu så blygsamma skapelse. Gud gråter varje gång vi människor tar livet av oskyldigt litet barn, som inte gjort någon något ont.

"Låt barnen komma till mig och hindra dem inte. Ty himelriket tillhör sådana." säger Jesus. (Matt 19:14)

Om du som läser den här artikeln känner dig träffad, på grund av att du själv varit med om en abort, så vill jag säga följande: Jesus älskar dig lika mycket, även fast du har syndat emot honom. Han kommer förlåta dig om du kommer till honom med din synd, och säger "Jesus, jag vet att det jag gjorde går helt emot din vilja. Förlåt mig!". Men så länge du förhärdar ditt hjärta, och vägrar bekänna inför Gud att du syndat, så förhindrar du Guds förlåtande verk i ditt liv, och faktiskt så "samlar du på dig vrede" till den dag då Gud slutgiltigt kommer döma alla syndare till helvetets eviga eld. Den enda vägen till en frikännande dom heter Jesus Kristus. Om du inte känner honom så behöver du söka honom. "Sök HERREN medan han låter sig finnas" (Jes 55:6). En dag kommer det vara för sent.

Jag älskar barn. Jag vill ha massor med barn. Minst tio, helst fler. Jag växte upp i en familj med fem barn, och vet hur jobbigt det kan vara. Men det är värt alla tårar, allt gnäll, och allt skrik! "Barnbarn är de gamlas krona, barnens stolthet är deras fäder." (Ords 17:6). Jag hoppas att jag någonsin får barnbarn, så att jag kan berätta för dem om allt härligtden glädje som Gud har utrustat mig med. Då ska jag berätta för dem om alla vansinnigheter som deras far- eller morfar hittade på när han var ung. Men jag ska också berätta för dem om när han var med och besegrade Goliat.